Hej,
Är en högpresterande 35+ mamma som var på releasepartyt av boken. Läste 1/3 sedan beslöt jag mig för att se sanningen bakom denna Mama och tidningen Familjelivs helt snedvridna uppmålade bild om mammalivet. Har bott granne med en kändis som visade upp sitt stora kök i Familjeliv där de alltid hade sina stooora spontanmiddagar... den enda som kom dit på besök dit var hennes mamma som var barnvakt ibland. Vissa bilder var inte ens tagna i deras hus utan i en möbelfirmas showroom (framgick naturligtvis inte i repotaget).

Så kör du ditt egna race, barnen är en gåva, karriären blir bättre efteråt ändå och man behöver inte göra allt på samma gång.

Kram / ANNA

Blir så jävla SUR!!! Carina Nunstedt prata av sig i någon tidning om att hon blev utbränd osv osv, men det är väl fan klart att man blir om man lever som hon och hennes väninnor. Är SÅ trött på dessa mediamammor som talar om för oss andra "vanliga dödliga" hur man lever som mamma... Ingen av dem skulle stå ut i vårat vardagliga, men alla behöver tur och kontakter för att komma någon annanstans. MEN dem har inte mina fantastiska döttrar så jag är nöjd ändå!

Hej Katrin!
Jag har inte läst boken men känner stor skepsis inför att flänga runt till New York med en liten bebis. För att göra en intervju. Alla människor är olika och väljer olika i alla delar av livet. Du har rätt som skriver att du måste hitta din egen väg. När ditt barn kommer så kommer du att känna. Det som är rätt för dig. Jag har tre döttrar och brukar försöka att inte ge råd till de som ska bli eller precis blivit mammor. Två råd vill jag dock kosta på mig idag. 1. Lita på DIN magkänsla. 2. Använd Inotyolsalva om bebisen blir röd i baken. Med mina två råd kommer du långt, promise. Du har en bra blogg som är så långt ifrån mitt liv man kan komma. Kanske därför blir den intressant för mig att läsa. Lycka till!

Nej, inte måste man vara hemma i ett år, det var inte jag. Jag var hemma i 9 månader däremot. Jag tycker du ska vänta och känna hur det känns efteråt, inte just för att vara hemma för barnets skull utan för att det brukar ta ganska många månader innan man ställer om sig till det normala. Jag har fortfarande 13 månader efter förlossningen, 7 månader sedan jag slutade amma, hormonstyrd mjölk som rinner, jag kan sitta i skolan och helt plötsligt börja läcka. Det är inte så skoj.

För mig tog det väl ca 4-5 månader innan jag började känna mig någorlunda "normal" efter förlossningen, med det menar jag, slutat blöda som en gris, har inte ont i hela kroppen längre, lungorna har börjat återhämta sig (efter förlossningen kan man typ knappt andas, det känns som lungorna blivit överkörda av en ångvält) och sen bara att sluta vara hormonell och gråta/skrika över att sambon kom hem med fel sorts whatever från affären. De första månaderna efter förlossningen är som slutet av graviditeten gällande humörsvängningar ggr 10000

Jag och min sambo planerar att bli gravida inom en snar framtid. Eftersom jag driver eget företag så finns det inte en chans att jag kan vara hemma längre än 1 mån eller 2. Därefter tar min sambo över och är pappaledig. Det är jättesvårt att som egen företagare vara ledig men man kan lösa det genom att jobba kvällar och kanske halva dagar. Skulle man lyssna på alla som VET hur allt SKA vara så hade ju inga kvinnor med eget företag kunnat skaffa barn. Dessutom tycker jag att pappan är lika viktig för barnet.

Var hemma m våran dotter i 6 mån. sen börja jobba. Ångra inte 1 sekund av det. Gör som det passar eran familj o lycka till.

När det blir dags för oss att skaffa barn ska vi dela föräldraledighet 50/50 från början (alltså- båda jobbar 50% var hela tiden). Annars får ju ofta kvinnan det sega halvåret när det inte händer så mkt och mannen får vara hemma med ett större, lite roligare barn där det krävs mindre tråkgöra. Jag kan tänka mig att vara hemma på heltid en månad innan 50/50 startar men sedan tror jag att jag ledsnar och dör.

Tänker inte helamma heller. Vad är det för poäng när inte ens svenska läkare rekommenderar det? Mer än att det är bra att ha med sig mat vart man än går då möjligen.

Tack och lov att man bor i USA. Har far man borja jobba efter tre manader utan att nan tycker att man ar en skitmamma, och amning ar det val ingen som tycker ar sadar superviktigt. Och kan man tanka sig, amerikanska barn vaxer ocksa upp och blir socialt valanpassade och smarta. Det jobbigaste med att ha barn har ar att hora "hemifran" hur fel allt ar har nar det galler barn (och allt annat ocksa forresten) har i USA. Skulle dock aldrig byta! Livskvaliteten ar sa mycket battre har da man kan betala en struntsumma for servicetjanster och inte behover stada, stryka, klippa gras etc sjalv. Da kan man ju spendera sin lediga tid med barnen istallet!

Jag är ju inte mamma, har inga barn och tänkte vänta ett par år till. Är 24 år och har fast förhållande, men bebis står inte på schemat än.

Man får ju hitta sin egen väg, vad som känns bäst för en själv. Man ska ju inte lyssna på hur andra gör, det kanske inte passar för en själv. Om du känner att du orkar och klarar av att jobba igen efter 4 månader, varsågod. Men om du vill vara mammaledig i ett år, då är det också okej. Dock tycker väl jag att man ska satsa på mammaledighet i ett år, eftersom barnet knyter an till mamman under det första året. Då kan det ju inte vara så bra om man är borta mycket.

Såna där böcker, det känns bara som hjärntvätt och det känns som att de som skrivit dem är besserwissrar som tycker att alla som ska göra som de. Kärringar!!!

Hej, jag började jobba efter 7 månader. Det var hur grymt som helst. Jag var redan uttråkad av att gå omkring hemma. Nästa barn (för det blir det, jag älskar att fått min dotter) kommer jag nog vara hemma 6 månader. Känns lagom för mig.

Sen gick min sambo hem o var hemma 7 månader och nu när min dotter är dryga året så har vi båda gått ner i arbetstid o delar på FL och jobg. Grymt bra upplägg som rekommenderas .Barn är sjukt mkt roligare när de är över ett år.

Anmäler mig till jobbet som nanny redan nu! Låt mig lulla runt på stureplan och dricka lattes och käka bullar =) (det är vad jag tjänar mina pengar på idag) caroline.r.eriksson@gmail.com

Men varför läser du sådana där böcker kära du? Följ dina egna instinkter och gör din grej istället. Blir så trött på alla sådana där böcker. Ta det lugnt bara och lyssna på dig själv. Det kommer att gå kanon! Många kramar Annica

Jag menar såklart att tiden går så fruktansvärt fort... :D

Tiden när barnen är små är så fruktansvärt kort, och väl värd att ta vara på.. Man har ju resten av livet på sig att jobba och flänga omkring..

hej!
jag håller med så som många andra skrivit, att det är helt lönlöst att planera hur man vill ha det eftersom man inte har en aning! Det är slöseri med tid att fundera på sånt, satsa istället på att njuta av ledig tid nu, ta långa härliga sovmorgnar, långa goda frukostar osv..
Jag trodde själv att jag skulle bli en cool mamma, som lätt kunde lämna från mig bebisen och åka på weekendresor med min man.. och vad hände.. jo, jag blev hönsmammornas hönsmamma.. jag kunde inte ens lämna bort min son ens en liten stund (förutom till pappan då men det räknar jag inte som att lämna bort) det första året.. jag drömde ångestdrömmar om vad som kunde hända mitt käraste lilla knytte och såg faror överallt.. hispig som fan var jag.. Nu är han 3 år, har blivit storebror och jag känner mig väl lite coolare, men långt ifrån så cool som jag trodde från början.

Helo,
Helt klart ska du hitta din egen väg. Själv började jag jobba och läsa extra kurser på universitet när mitt andra bara var 3 månader. Samtidigt som jag spelar handboll och gymmar! Kanske inte optimalt men det funkar för mig. Jag behöver min egen tid samtidigt som jag älskar att vara med min grabbar, det som gör mig lycklig speglar av sig!
Ha det bäst
//Tessy

För att bli en bra mamma skall man ju först och främst vilja ha barn, älska barn, vilket du inte gör, så varför läsa om mamma liv och tips, när du ändå hånar ditt växande foster samt bara klagar,,Ingen tvingar dig att behålla detta barn, vilket skulle göra både dig och det stackars oälskade barnet gott....Nej, jag är ej elak, jag säger bara det du själv antytt i så många kilometer långa inlägg..

Ah, det dar ar ju en trend - man "ska" vara stressad. Ju mer man har att gora - heltidsjobb, 3 barn, snyggt hus, perfekt utseende och val-gymmad kropp + fantastiskt socialt liv och involverad i skola etc. - desto mer lyckad och perfekt., bade har i England och i Sverige.
Om man sager att man inte ar speciellt stressad (som jag tex.) da later det som att man har ett trakigt liv med for lite innehall, utamningar och spanning.
Att vara stressad, eller framforallt, att saga att man ar stressad, ar en trend. "Ah jag har saaa mycket att gora!".
Kor ditt eget race - vad som passar dig och din familj och era forutsattningar bast.
Good luck!

DU gravid?! Stackars barn...

För att bli en bra mamma så bör och ska du följa dina drömmar så länge de inte handlar om något destruktivt förstås . Hur ska du annars kunna vara en stark förebild för ditt barn?

Många börjar jobba långt före barnet är 1 år och vad är det för fel med det? Liksom det är lika rätt att vara hemma med barnen tills de är 18 (om man kan och vill det)

Det som är fel det är dåligt samvete för det försvagar både föräldern och barnet.

Nej fortsätt ha kul,njut av livet och att vara förälder så ska du få se att allt blir till det bästa för både barnet dig och Bingo.

Bokkommentar:
Jag har också läst den där boken, men det var några år sedan. Tycker om att läsa om andras mammaliv, även om den inte stämmer in på mig som vill vara hemma väldigt länge med mina barn. Den där boken känns som en "media-mamma i stockholm-bok". Har du läst "Uppdrag mamma" det är en samling krönikor av bl a C Nunstedt, Martina Haag, Linda Skugge och många fler. Läs den, den är mycket bättre. Eller Ann Söderlunds och Hanna Widell bok "På smällen från A till bebis" och så klart Gudrun Abscals bok "Att föda". Dessa tre böcker är det enda man behöver läsa allt annat kan man strunta i. Lita på mig.

Äsch, strunta i alla funderingar! Ta det som det kommer! Du kan ju avsätta några månader helt utan jobb och sedan se hur du känner det? Du kommer ju vara med om en helt ny grej, och få helt nya känslor på köpet, hur ska du kunna veta NU hur du känner DÅ? Alla är olika!

Alltså. Självklart ska du/ni göra det som passar precis just er och inte lyssna på vad någon annan säger. Men, då kanske det är dumt att samtidigt vara en av dem som pekar finger åt andra och kallar dem "sinnessjuka" eller "överdrivna åt andra hållet"? Just sayin'. Låt andra göra som de vill, och håll sen tummarna för att ingen moraliserar över hur du/ni vill göra. Det verkar väl vara den allra bästa dealen?

jag kan som två barns mamma säga att tiden går väldigt fort och man får aldrig igen den, men man ska gå sin egen väg utan att bli påvärkad av samhällets sätt att se på hur en mamma ska vara. Vill man trycka bullar, sitta hemma å amma, rulla vagnen brvid datorn inne på konroret, ja vad som funkar för var och en. Man är sitt barns bästa mamma...

Min vän älskar dig och säger att du är hetare preggo än mig. Hon skickade en länk till din blogg och jag skrattar gott...you have funny bones!
Skickar ett litet album med lite annan mamma inspiration från mig till dig!

http://www.facebook.com/album.php?aid=127756&id=622101064&l=54130064d7

/Rebecca

Hej när jag var gravid i 8 månaden fick jag sparken ifrån reklambyrån jag arbetade på. Och efter ha fött så så började det klia i fingrarna. Så jag startade eget. Nu åtta år senare och tre barn senare har jag forfarande mitt egna företag kvar. Det går inte jätte bra men jag klarar mig det har faktiskt varit skönt att blanda barn och lite arbete man behöver inte köpa hela paketet man kan faktiskt göra som man sjäv vill. Jag tror inte att mina barn har lidigt över att jag har jobbat samtidigt som jag har tagit hand om dem utan jag tror att de kanske har fått en lyckligare mamma. Det som jag däremot tycker är svårt är att nu när barnen är större och jag behöver öka (få in mer uppdrag) så är det svårare. Jag har till och med sökt jobb och fått komentarer ang hur jag ska klara av ett jobb med tre barn mm.

Man vet inte alltid vad som kommer att hända efter man fött barn man kan känna olika saker och ha olika behov. Jag tycker ändå att man ska det som känns rätt för en själv. Om man själv inte mår bra hur ska man då orka få barnen att må bra?

jag tycker det är underhållande att läsa dina inlägg.
jag har själv en son på 13 mån och jag gjorde kejsarsnitt och valde att ta två tabletter på bb som gjorde så att det inte blev någon mjölk. istället har jag och min man kört med ersättning från början och det är det bästa vi gjort. min man har fått en enorm fin kontakt med sin son och vi har delat hälften hälften. körde varannan natt när vi kom hem från bb och fick en gladare familj. på bvc uppmuntrade de detta och sa att amning är överskattat i sverige och att ersättning funkar superb. vår son är en otroligt glad och frisk kille och verkar inte ha fått några men. men självklart har jag fått så många pikar och att jag tagitt en genväg,men det är oftast från bittra människor. ville bara berätta det.
kram på dig

Hej!
Jag har en son på snart 3 år. Jag har ALLTID sagt att "jag ska inga barn ha". Men så blev jag gravid. Jag mådde skit under hela graviditeten och hatade varje sekund!
Men så kom det där underbart vackra knytet ut och alla mina känslor och ståndpunkter ändrades! Det är det här livet går ut på, att bli förälder!!!

Jag ammade inte. Skulle aldrig kunna tänka mig att göra det heller. Jag pumpade ut råmjölken och gav min son det tillsammans med ersättning och inte faan har jag en son som på något sätt kunde mått bättre av bröstmjölk!

Man faller in i rollen som förälder snabbt, för de flesta iaf.

Men det är ju så klart helt och hållet upp till dig och Bingo att bestämma hur ni vill göra efter att bebisen är född! Vem i hela världen har rätt att säga åt någon hur de skall göra?
Inte blir ni bättre föräldrar för att ni gör som normen bara för att man "ska" göra så!? Nej, kör erat rejs men jag misstänker att det kommer bli liiiite annurlunda tankar sedan när du väl har ert barn i famnen på BB!

Lycka till och vet du vad? Du är jättefin med magen!

ditt bästa inlägg EVER!!! Lagom är bäst och jag är säker på att du hittar your way! Du kommer bli en jättefin mamma!

Tror inte att du kan föreställa dig nu hur det kommer att bli när barnet väl kommer det vet du nog först då men du kanske skulle ställa in dig på att ta det lite lugnare.
Om det sen är så att du vill ha nanny så gör det då det finns väl ingen annan människa som kan veta vad du känner och hur du mår bäst det kan ju bara DU
och det du mår bra av mår ju också barnet bra av.
Alla är vi ju olika och alla måste vi ju få leva på vårat eget sätt.
Lycka till och lev ditt liv på ditt sätt....

Jag har alltid jobbat heltid och älskat mitt jobb. Eftersom jag är lärare ville jag inte vara borta för lång tid från mina "barn" i skolan och planerade därför att vara hemma högst 9 månader (eftersom det var ny termin då och jag ville hinna avsluta högstadietiden med min klass). Det slutade med att jag var hemma nästan 2 år. "Barnen" i skolan sket jag fullständigt i vid det laget...

Livet som hemmafru med småbarn var bitvis jätterolig (och skön eftersom jag slapp jobba - ärligt talat) och samtidigt vansinnigt jobbig ibland. Jag har dock aldrig ångrat att vi gjorde som vi gjorde.

Numera jobbar jag halvtid och är en mycket bättre lärare (som inte är helt utarbetad) och en snällare/gladare sambo och mamma eftersom jag inte behöver stressa så förbannat hela tiden.

Så blev det för mig. Du och jag är inte särskilt lika varandra men det jag vill säga är att man inte kan veta hur man vill ha det förrän man testat.

klart du ska hitta din egen väg och skita i vad andra säger! Själv tänker jag strunta i att amma! Fast att folk talar om för mig att det ÄR LIVSVIKTIGT för bebisen!
Ha! Eller hur!?
Själv tror jag att det är viktigare för bebisen att mamman känner sig glad och lycklig. Sen om maten kommer från flaska eller bröst det skiter den i!

Hej Katrin,
jag har aldrig kommenterat förut, men kan inte låta bli att tipsa dig om en blogg som berör det här ämnet.
Sluta lyssna på den rediga Familjelivsmaffian (det är där dom hänger, dom som vet allt och gärna propagerar för mammarollen från 1800-talet)!

Nunstedt och Co. må vara extrema åt ena hållet. På NetWorkingbloggen skriver ett gäng kvinnor om en modern mammaroll där det finns balans mellan karriär, familjeliv och sig själv.

Ha en bra dag!

Jaaaa! Hitta din egen vag och folj den, sedan mst man ju alltid vara beredd pa att vara lite flexibel med vad det an ma vara. Men lat dig inte paverkas av all 'mamma propaganda' och av folks asikter (som enligt min mening tenderar att vara ganska stereotypt gallande konsroller och forvantningar pa framst mammam, grrr)!! Det a ju som med alla anda val i livet, man mst hitta sin egen vardegrund och utga fran den. Det ar inte sjalviskt pa ngt satt utan tvartom insiktsfullt och starkt. Varre ar det att lata sig paverkas och sedan ga runt med angest. Sta pa dig Katrin!!

Jag tror att det bästa är att varje blivande förstagångsmamma tar det lite easy med att säga INNAN hon fått hur det ska bli. Självklart kan man planera och känna efter hur det kommer att vara, men det är svårt att föreställa sig. Jag skulle bli en ascool morsa som var sådär härligt avslappnad och inte skulle jag ha nån bedövning när jag födde henne heller... TROLIGT. Jag skrek efter all bedövning jag kunde få och var spänd som faaan första halvåret av dotterns liv. Blev inte som jag tänkt mig direkt, men hey, alla är olika, gör va fan ni vill allihopa, bara det känns rätt i hjärta och hjärna(om ni har nån vill säga).

Jag tycker att du och ni ska göra det som känns/ funkar bäst för er, helt enkelt. =) Men med facit i hand efter fyra barn så vill jag iaf häva ur mig en klyscha, tiden med barnen kan man aldrig ta igen, det första åren går svinsnabbt och så vidare. Men gör det som känns bäst för dig, du har ju valfrihet i alla fall. Jobba lite lagom och var bullmamma lite lagom, då mår nog alla bäst

Jag tänkte precis som du när jag var gravid och under mammaledigheten. Kunde inte njuta utan ville bara tillbaka till jobbet för att inte "missa" något. Det är enligt min mening helt åt skogen att man tänker så eftersom det inte händer SÅ mycket på ett arbete under ett år (iaf inte mitt). Jag har istället insett att jag missade det viktigaste; att försöka njuta av att vara hemma med min dotter, den tiden kommer aldrig åter. I efterhand ångrar jag verkligen att jag inte tog till vara på tiden på ett bättre sätt, även om vissa stunder är förjävliga och skitjobbiga. Självklart ska du hitta din egen väg vad gäller föräldraledighet och din kommande roll som mamma. Jag tror faktiskt att du med tiden kommer omvärdera ett och annat när barnet väl är här ;-)

Jag tror att du snarare måste inse att du är precis som alla andra och inte alls superegen eller annorlunda eller hjärntvättad... du är som folk är mest, även om du helst inte vill erkänna det. Sluta tjata nu.

Jag följer verkligen din blogg med enormt intresse!
Gillar din stil med att du kör raka rör!

Grattis till er om den lilla.
Mvh http://talkagossip.blogg.se

Du ÄR inte helt värdelös och Dum i huvet, Katrin!!!

Katrin...detta är ett viktigt meddelande för dig och alla andra som läser din blogg. Jag läste din blogg för ett år sedan, men kände senaste ett behov att skriva ett inlägg.
Likt vi vet, är du av judisk ursprung (formellt polskt). Men det ändrar inte fakta att du är en liten pengagalen brutta utan någon som helst självinstinkt. Något som du tycker är kul. Det är förvisso helt ok. Men du ser och är billig ut. Jag är själv av polskt ursprung och det är mig mycket ledsamt att du uttalar dig som polska. Polskor, framförallt från Warszawa (som du försöker påstå att din familj kommer ifrån) är av avsevärt högre klass än vad du kan drömma om. Vänligen se dig själv som en utvandrare, med den blandad och ganska konstig tillvaro där du är SVENSKA med stora komplex. Att du är gravid kan anse positivt, men vänligen se inte henne/honom som polack.

Pozdrowienia z Warszawy. (Hälsningar från Warszawa)

Ett tips om hur man delvis kan undvika en förlossningsdepression är att ladda med vitamin B-12 för när man inandas lustgas så kan depåerna med B-12 minska i kroppen (kännt sen gammalt) det man kanske inte tänker på är att man kan blir oerhört deppig av just B-12 brist! Kör på med B-12 efter förlossning, fråga efter B-12 (Behepan) på apoteket det säljs receptfritt men det står inte framme apoteket skall skita i varför man köper. Det är helt ofarligt man kissar ut överskottet.
Sedan kan man titta på sin graviditet och sin tid som spädbarnsförälder som försvinnande kort tid i ens liv. Det är så få år som barnet är litet och när man tittar i backspegens så ångrar man inte att man inte arbetade mer utan man ser tillbaka på den tiden som alldeles för kort. Barn blir stora fort och bekymren är små med små barn!
Kom ihåg att sånt man tycker är skitjobbigt i början skrattar man åt efter ett tag man blir mer och mer van vid att allt i alla fall inte blir som man hör av andra och tror sig veta. Go with the flow!

Självklart ska du göra din grej av det.Livet går ut på det.Lyssna efter vad du mår bra av.Ingren kan komma och säga att så här måste du vara när du väntar barn eller så ska du vara som mamma.Att vänta och att föda barn för första gången är precis som allt annat som man inte har varit med om tidigare.Man kan känna sg lite osäker och tittar på dom andra och tror att det är så man ska bete sig. Men litar man bara på sin känsla och går på den så ordnar det sig.
Bara du vet vad du mår bra av.

Vill du bli spådd i tarot?? kontakta mig gärna..

Sorry gumman för jag använder dig som annons.. e lite trött just nu o oförskämd

Hej Katrin!
Detta gör de flesta som väntar barn:
- flyttar eller renoverar
- satsar på karriären, mannen också

"Har du köpt "handbok för gravida ännu?" finns i pocketform, önska dig den av Bingo i julklapp.

Hej Katrin.... "ARGA SNACKAREN" Jag vill at du kallas för Glada SNACKAREN i THE VOICE det kan du hälsa Paul, Jacob och Josefin

Jag är 23år och jag har 2 barn nu Min dotter är 3 och min son är 1½...
Jag håller med alla andra som skriver här inne på din blogg.
Du skall inte lyssna på folk "Människor" eller vad man skall kalla dom.
Mitt råd är att vänta helt tills du har din bebis ute och se / anpassa dig efter hur du känner då!!!!

Alla är så pass olika att man inte skall lyssna på när folk pratar förlossning deras liv som mamma/pappa.

Jag har bara ett råd och det är försök att inte tänka på din förlossning så mycket för du kan tänka på hur det KANSKE blir och det blir på ett helt annat sätt risken finns då att du kan komma in i en förlossningsdeprission.

Jag vill önska dig ett stort grattis till din graviditet och även lycka till med allt nu...

Många kramar en trogen tittar på Vakna Med The Voice så jag tittar varje gång du är där..

M.V.H Lina från MALMÖ

Det är svårt att planera hur man kommer känna och tycka längre fram. Ta det som det kommer när bebisen kommit.
Jag var 18 år när jag fick min son, under sommarlovet mellan 2:an och 3:an på gymnasiet. Jag valde att börja plugga nästan heltid när min son var 2 månader. Pappan gcik också i skolan så min mamma hade sonen fram tills någon av oss kom hem från skolan.
Jag ångrar inte att jag fortsatte studierna så tidigt. Efter studenten var jag mammaledig i 9 månader och jag höll på att bli skogstokig! Jag ville ut i arbetslivet.

Som sagt, jag tycker att Nunstedt är ett pucko och skulle väl inte tro på något hon skrev överhuvudtaget. Om man inte är beredd att offra minsta lilla för att man skaffar barn tycker jag att man ska skita i det. Sedan finns det ingen som vet i förväg hur det blir när barnet väl kommer. Det enda man kan veta säkert är att man inte kan veta säkert. Dels tycker jag att man ska försöka hitta något som passar en själv, oavsett vad andra säger. Vill man jobba och ha en nanny efter ett par månader så får man väl göra det (fast jag har sett flera misslyckade resultat av olika nannies uppfostran) och om man vill vara hemma i ett år eller två så får man väl det. Lyllos de som kan jobba lite på frilans och mjukstarta, men kan man inte det är det inte fel det heller.
Mitt råd till dig är att strunta i vad andra säger att du ska. Se till att du och Bingo hittar något som passar ER.

Vet du, det blir som det blir ju jag tänkte var hemma och vara MAMMA, men lessnade grymt..var urtårkgt älskar mina barn, men sandlåda och latte e inte min grej, var hemma i 3 månader sen var pappan hemma, funkade utmärkt, och det finns underbara Nannys därute.

Du gör det som är bäst ör er, man ska aldrig falla för propaganda!

Håller med de andra att du ska gå din egna "gyllene väg". Jag började jobba halvtid när min pojk' var 4 månader - jag var så otroligt uttråkad av att sitta hemma, amma och byta blöjor och var avundsjuk - ja, AVUNDSJUK på min man som "fick" gå till sitt jobb (han fattade förstås ingenting). Att kunna jobba så smått var därför en sorts befrielse för mig, fastän jag nog inte hade gjort det om det var ett heltidsjobb. Jag hade en nanny och det fungerade utmärkt.

Katrin!
Ta det från av alla oss "som vet":
Det enda man vet är att man har INTE EN ANING...
Jag hade tänkt mig att jag skull3 börja jobba deltid hyfsat tidigt efter förlossningen & att jag skulle fortsätta med mina aktiviteter- "det är väl bara att pumpa ur & gå..."
Men när jag väl satt där med mitt lilla knyte så kändes det inte så viktigt...
Jag har även haft vänner som tänkte sig bli Supermamman, baka, pyssla, amma hela kittet, men det funkade inte alls.
Mitt råd är: Planera inte hur ditt liv ska bli, utan se hur det går!
Lycka till !!!

Katrin gå din egen gyllene väg, bara du vet vad som fungerar bäst för dig och din familj. Vad alla dessa "proffsmorsor" glömmer bort är att barn har man hela livet inte bara under småbarns åren, relation tar sig bara olika uttryck. Idag när mina barn är vuxna, 20 & 21 år kan jag konstatera att inte en själv bryr sig huruvida jag jobbade hel- eller deltid för för många år sedan. speciellt inte mina ungar. Fast sandlådemaffian klallade mig "karriärkvinnan" för att jag pluggade på kvällarna och började jobba när min dotter var 7 mån när min man ville vara pappaledig.´ Men för oss fungerad livet . Vi hade tid både för varandra och enskilt.

Idag har vi en levande och roliga relation som grundar sig på att vi gillar varandra som individer såväl som familj. Vi är mycket stolt och glad över våra barn och hur de tar sig an livet. Din egen mamma verkar ju vara en bra förebild både som mamma och yrkeskvinna, så strunta i alla åsikter och stå på dig. Du kommer att vara den bästa mamman som ditt barn kan ha.

Snacka om att dom missar rätt fantastiska händelser med sina barn för att de måste vara "överallt". Man kan väl leva vidare än då, inte bli värre när ungen kommit ut.
Jag håller helt med dig i att alla vill inte bli bullmamma. Men när jag läste denna bok tyckte jag nästan synd om dem. Ibland undrade jag varför dom skaffat barn, för att normen säger det eller för att dom själva vill....

Bra tänkt, och kul att höra det från dig av alla..Kvinnorna i den boken ser inte jag som starka eller så.. de verkar bara helt ärligt som om de Endast skaffat barn för att man "måste" vid en viss ålder.. Såå patetiskt och tyvärr vanligt.. Din nya bild ovan är Inte fin alltså! Du blev jätteful i ansiktet! Kroppen tycker jag var fin men du ser fan gammal ut.. Som en översminkad polsk hora..
Bingo e fan inte bra på det han gör asså..

Helt klart att du ska hitta det du själv känner för, det kommer du göra också, jag var hemma ca 8 månader, jobbar nu i 3½ för att sedan vara hemma ca 5 månader till innan hon börjar på dagis, och jag längtade tillbaka till jobbet innan jag började och nu ser jag fram i mot att få vara mammaledig igen på ett helt annat sett för jag har märkt hur mkt man missar av att jobba heltid. Tiden går ju så fort. (Som alla säger) Men vare sig man är hemma 4 månader eller flera år så får man inte glömma att ta till vara på tiden för den kommer ju aldrig igen!

Man måste nog veta vad man vill med barn! Statussymbol eller vad??? Att stressa ihjäl sig själv o familjen är väl inget att rekomendera! Att bara vara och göra vad som faller sig in är mer min filosofi. Barn är inget hinder, det blir det bara om man gör det till det! Jag var ensamstående när min var liten men känner inte att jag försakat något!!!! Jag såg det inte som ett hinder! Kram

Hej,
Är en högpresterande 35+ mamma som var på releasepartyt av boken. Läste 1/3 sedan beslöt jag mig för att se sanningen bakom denna Mama och tidningen Familjelivs helt snedvridna uppmålade bild om mammalivet. Har bott granne med en kändis som visade upp sitt stora kök i Familjeliv där de alltid hade sina stooora spontanmiddagar... den enda som kom dit på besök dit var hennes mamma som var barnvakt ibland. Vissa bilder var inte ens tagna i deras hus utan i en möbelfirmas showroom (framgick naturligtvis inte i repotaget).

Så kör du ditt egna race, barnen är en gåva, karriären blir bättre efteråt ändå och man behöver inte göra allt på samma gång.

Kram / ANNA

Blir så jävla SUR!!! Carina Nunstedt prata av sig i någon tidning om att hon blev utbränd osv osv, men det är väl fan klart att man blir om man lever som hon och hennes väninnor. Är SÅ trött på dessa mediamammor som talar om för oss andra "vanliga dödliga" hur man lever som mamma... Ingen av dem skulle stå ut i vårat vardagliga, men alla behöver tur och kontakter för att komma någon annanstans. MEN dem har inte mina fantastiska döttrar så jag är nöjd ändå!

Hej Katrin!
Jag har inte läst boken men känner stor skepsis inför att flänga runt till New York med en liten bebis. För att göra en intervju. Alla människor är olika och väljer olika i alla delar av livet. Du har rätt som skriver att du måste hitta din egen väg. När ditt barn kommer så kommer du att känna. Det som är rätt för dig. Jag har tre döttrar och brukar försöka att inte ge råd till de som ska bli eller precis blivit mammor. Två råd vill jag dock kosta på mig idag. 1. Lita på DIN magkänsla. 2. Använd Inotyolsalva om bebisen blir röd i baken. Med mina två råd kommer du långt, promise. Du har en bra blogg som är så långt ifrån mitt liv man kan komma. Kanske därför blir den intressant för mig att läsa. Lycka till!

Nej, inte måste man vara hemma i ett år, det var inte jag. Jag var hemma i 9 månader däremot. Jag tycker du ska vänta och känna hur det känns efteråt, inte just för att vara hemma för barnets skull utan för att det brukar ta ganska många månader innan man ställer om sig till det normala. Jag har fortfarande 13 månader efter förlossningen, 7 månader sedan jag slutade amma, hormonstyrd mjölk som rinner, jag kan sitta i skolan och helt plötsligt börja läcka. Det är inte så skoj.

För mig tog det väl ca 4-5 månader innan jag började känna mig någorlunda "normal" efter förlossningen, med det menar jag, slutat blöda som en gris, har inte ont i hela kroppen längre, lungorna har börjat återhämta sig (efter förlossningen kan man typ knappt andas, det känns som lungorna blivit överkörda av en ångvält) och sen bara att sluta vara hormonell och gråta/skrika över att sambon kom hem med fel sorts whatever från affären. De första månaderna efter förlossningen är som slutet av graviditeten gällande humörsvängningar ggr 10000

Jag och min sambo planerar att bli gravida inom en snar framtid. Eftersom jag driver eget företag så finns det inte en chans att jag kan vara hemma längre än 1 mån eller 2. Därefter tar min sambo över och är pappaledig. Det är jättesvårt att som egen företagare vara ledig men man kan lösa det genom att jobba kvällar och kanske halva dagar. Skulle man lyssna på alla som VET hur allt SKA vara så hade ju inga kvinnor med eget företag kunnat skaffa barn. Dessutom tycker jag att pappan är lika viktig för barnet.

Var hemma m våran dotter i 6 mån. sen börja jobba. Ångra inte 1 sekund av det. Gör som det passar eran familj o lycka till.

När det blir dags för oss att skaffa barn ska vi dela föräldraledighet 50/50 från början (alltså- båda jobbar 50% var hela tiden). Annars får ju ofta kvinnan det sega halvåret när det inte händer så mkt och mannen får vara hemma med ett större, lite roligare barn där det krävs mindre tråkgöra. Jag kan tänka mig att vara hemma på heltid en månad innan 50/50 startar men sedan tror jag att jag ledsnar och dör.

Tänker inte helamma heller. Vad är det för poäng när inte ens svenska läkare rekommenderar det? Mer än att det är bra att ha med sig mat vart man än går då möjligen.

Tack och lov att man bor i USA. Har far man borja jobba efter tre manader utan att nan tycker att man ar en skitmamma, och amning ar det val ingen som tycker ar sadar superviktigt. Och kan man tanka sig, amerikanska barn vaxer ocksa upp och blir socialt valanpassade och smarta. Det jobbigaste med att ha barn har ar att hora "hemifran" hur fel allt ar har nar det galler barn (och allt annat ocksa forresten) har i USA. Skulle dock aldrig byta! Livskvaliteten ar sa mycket battre har da man kan betala en struntsumma for servicetjanster och inte behover stada, stryka, klippa gras etc sjalv. Da kan man ju spendera sin lediga tid med barnen istallet!

Jag är ju inte mamma, har inga barn och tänkte vänta ett par år till. Är 24 år och har fast förhållande, men bebis står inte på schemat än.

Man får ju hitta sin egen väg, vad som känns bäst för en själv. Man ska ju inte lyssna på hur andra gör, det kanske inte passar för en själv. Om du känner att du orkar och klarar av att jobba igen efter 4 månader, varsågod. Men om du vill vara mammaledig i ett år, då är det också okej. Dock tycker väl jag att man ska satsa på mammaledighet i ett år, eftersom barnet knyter an till mamman under det första året. Då kan det ju inte vara så bra om man är borta mycket.

Såna där böcker, det känns bara som hjärntvätt och det känns som att de som skrivit dem är besserwissrar som tycker att alla som ska göra som de. Kärringar!!!

Hej, jag började jobba efter 7 månader. Det var hur grymt som helst. Jag var redan uttråkad av att gå omkring hemma. Nästa barn (för det blir det, jag älskar att fått min dotter) kommer jag nog vara hemma 6 månader. Känns lagom för mig.

Sen gick min sambo hem o var hemma 7 månader och nu när min dotter är dryga året så har vi båda gått ner i arbetstid o delar på FL och jobg. Grymt bra upplägg som rekommenderas .Barn är sjukt mkt roligare när de är över ett år.

Anmäler mig till jobbet som nanny redan nu! Låt mig lulla runt på stureplan och dricka lattes och käka bullar =) (det är vad jag tjänar mina pengar på idag) caroline.r.eriksson@gmail.com

Men varför läser du sådana där böcker kära du? Följ dina egna instinkter och gör din grej istället. Blir så trött på alla sådana där böcker. Ta det lugnt bara och lyssna på dig själv. Det kommer att gå kanon! Många kramar Annica

Jag menar såklart att tiden går så fruktansvärt fort... :D

Tiden när barnen är små är så fruktansvärt kort, och väl värd att ta vara på.. Man har ju resten av livet på sig att jobba och flänga omkring..

hej!
jag håller med så som många andra skrivit, att det är helt lönlöst att planera hur man vill ha det eftersom man inte har en aning! Det är slöseri med tid att fundera på sånt, satsa istället på att njuta av ledig tid nu, ta långa härliga sovmorgnar, långa goda frukostar osv..
Jag trodde själv att jag skulle bli en cool mamma, som lätt kunde lämna från mig bebisen och åka på weekendresor med min man.. och vad hände.. jo, jag blev hönsmammornas hönsmamma.. jag kunde inte ens lämna bort min son ens en liten stund (förutom till pappan då men det räknar jag inte som att lämna bort) det första året.. jag drömde ångestdrömmar om vad som kunde hända mitt käraste lilla knytte och såg faror överallt.. hispig som fan var jag.. Nu är han 3 år, har blivit storebror och jag känner mig väl lite coolare, men långt ifrån så cool som jag trodde från början.

Helo,
Helt klart ska du hitta din egen väg. Själv började jag jobba och läsa extra kurser på universitet när mitt andra bara var 3 månader. Samtidigt som jag spelar handboll och gymmar! Kanske inte optimalt men det funkar för mig. Jag behöver min egen tid samtidigt som jag älskar att vara med min grabbar, det som gör mig lycklig speglar av sig!
Ha det bäst
//Tessy

För att bli en bra mamma skall man ju först och främst vilja ha barn, älska barn, vilket du inte gör, så varför läsa om mamma liv och tips, när du ändå hånar ditt växande foster samt bara klagar,,Ingen tvingar dig att behålla detta barn, vilket skulle göra både dig och det stackars oälskade barnet gott....Nej, jag är ej elak, jag säger bara det du själv antytt i så många kilometer långa inlägg..

Ah, det dar ar ju en trend - man "ska" vara stressad. Ju mer man har att gora - heltidsjobb, 3 barn, snyggt hus, perfekt utseende och val-gymmad kropp + fantastiskt socialt liv och involverad i skola etc. - desto mer lyckad och perfekt., bade har i England och i Sverige.
Om man sager att man inte ar speciellt stressad (som jag tex.) da later det som att man har ett trakigt liv med for lite innehall, utamningar och spanning.
Att vara stressad, eller framforallt, att saga att man ar stressad, ar en trend. "Ah jag har saaa mycket att gora!".
Kor ditt eget race - vad som passar dig och din familj och era forutsattningar bast.
Good luck!

DU gravid?! Stackars barn...

För att bli en bra mamma så bör och ska du följa dina drömmar så länge de inte handlar om något destruktivt förstås . Hur ska du annars kunna vara en stark förebild för ditt barn?

Många börjar jobba långt före barnet är 1 år och vad är det för fel med det? Liksom det är lika rätt att vara hemma med barnen tills de är 18 (om man kan och vill det)

Det som är fel det är dåligt samvete för det försvagar både föräldern och barnet.

Nej fortsätt ha kul,njut av livet och att vara förälder så ska du få se att allt blir till det bästa för både barnet dig och Bingo.

Bokkommentar:
Jag har också läst den där boken, men det var några år sedan. Tycker om att läsa om andras mammaliv, även om den inte stämmer in på mig som vill vara hemma väldigt länge med mina barn. Den där boken känns som en "media-mamma i stockholm-bok". Har du läst "Uppdrag mamma" det är en samling krönikor av bl a C Nunstedt, Martina Haag, Linda Skugge och många fler. Läs den, den är mycket bättre. Eller Ann Söderlunds och Hanna Widell bok "På smällen från A till bebis" och så klart Gudrun Abscals bok "Att föda". Dessa tre böcker är det enda man behöver läsa allt annat kan man strunta i. Lita på mig.

Äsch, strunta i alla funderingar! Ta det som det kommer! Du kan ju avsätta några månader helt utan jobb och sedan se hur du känner det? Du kommer ju vara med om en helt ny grej, och få helt nya känslor på köpet, hur ska du kunna veta NU hur du känner DÅ? Alla är olika!

Alltså. Självklart ska du/ni göra det som passar precis just er och inte lyssna på vad någon annan säger. Men, då kanske det är dumt att samtidigt vara en av dem som pekar finger åt andra och kallar dem "sinnessjuka" eller "överdrivna åt andra hållet"? Just sayin'. Låt andra göra som de vill, och håll sen tummarna för att ingen moraliserar över hur du/ni vill göra. Det verkar väl vara den allra bästa dealen?

jag kan som två barns mamma säga att tiden går väldigt fort och man får aldrig igen den, men man ska gå sin egen väg utan att bli påvärkad av samhällets sätt att se på hur en mamma ska vara. Vill man trycka bullar, sitta hemma å amma, rulla vagnen brvid datorn inne på konroret, ja vad som funkar för var och en. Man är sitt barns bästa mamma...

Min vän älskar dig och säger att du är hetare preggo än mig. Hon skickade en länk till din blogg och jag skrattar gott...you have funny bones!
Skickar ett litet album med lite annan mamma inspiration från mig till dig!

http://www.facebook.com/album.php?aid=127756&id=622101064&l=54130064d7

/Rebecca

Hej när jag var gravid i 8 månaden fick jag sparken ifrån reklambyrån jag arbetade på. Och efter ha fött så så började det klia i fingrarna. Så jag startade eget. Nu åtta år senare och tre barn senare har jag forfarande mitt egna företag kvar. Det går inte jätte bra men jag klarar mig det har faktiskt varit skönt att blanda barn och lite arbete man behöver inte köpa hela paketet man kan faktiskt göra som man sjäv vill. Jag tror inte att mina barn har lidigt över att jag har jobbat samtidigt som jag har tagit hand om dem utan jag tror att de kanske har fått en lyckligare mamma. Det som jag däremot tycker är svårt är att nu när barnen är större och jag behöver öka (få in mer uppdrag) så är det svårare. Jag har till och med sökt jobb och fått komentarer ang hur jag ska klara av ett jobb med tre barn mm.

Man vet inte alltid vad som kommer att hända efter man fött barn man kan känna olika saker och ha olika behov. Jag tycker ändå att man ska det som känns rätt för en själv. Om man själv inte mår bra hur ska man då orka få barnen att må bra?

jag tycker det är underhållande att läsa dina inlägg.
jag har själv en son på 13 mån och jag gjorde kejsarsnitt och valde att ta två tabletter på bb som gjorde så att det inte blev någon mjölk. istället har jag och min man kört med ersättning från början och det är det bästa vi gjort. min man har fått en enorm fin kontakt med sin son och vi har delat hälften hälften. körde varannan natt när vi kom hem från bb och fick en gladare familj. på bvc uppmuntrade de detta och sa att amning är överskattat i sverige och att ersättning funkar superb. vår son är en otroligt glad och frisk kille och verkar inte ha fått några men. men självklart har jag fått så många pikar och att jag tagitt en genväg,men det är oftast från bittra människor. ville bara berätta det.
kram på dig

Hej!
Jag har en son på snart 3 år. Jag har ALLTID sagt att "jag ska inga barn ha". Men så blev jag gravid. Jag mådde skit under hela graviditeten och hatade varje sekund!
Men så kom det där underbart vackra knytet ut och alla mina känslor och ståndpunkter ändrades! Det är det här livet går ut på, att bli förälder!!!

Jag ammade inte. Skulle aldrig kunna tänka mig att göra det heller. Jag pumpade ut råmjölken och gav min son det tillsammans med ersättning och inte faan har jag en son som på något sätt kunde mått bättre av bröstmjölk!

Man faller in i rollen som förälder snabbt, för de flesta iaf.

Men det är ju så klart helt och hållet upp till dig och Bingo att bestämma hur ni vill göra efter att bebisen är född! Vem i hela världen har rätt att säga åt någon hur de skall göra?
Inte blir ni bättre föräldrar för att ni gör som normen bara för att man "ska" göra så!? Nej, kör erat rejs men jag misstänker att det kommer bli liiiite annurlunda tankar sedan när du väl har ert barn i famnen på BB!

Lycka till och vet du vad? Du är jättefin med magen!

ditt bästa inlägg EVER!!! Lagom är bäst och jag är säker på att du hittar your way! Du kommer bli en jättefin mamma!

Tror inte att du kan föreställa dig nu hur det kommer att bli när barnet väl kommer det vet du nog först då men du kanske skulle ställa in dig på att ta det lite lugnare.
Om det sen är så att du vill ha nanny så gör det då det finns väl ingen annan människa som kan veta vad du känner och hur du mår bäst det kan ju bara DU
och det du mår bra av mår ju också barnet bra av.
Alla är vi ju olika och alla måste vi ju få leva på vårat eget sätt.
Lycka till och lev ditt liv på ditt sätt....

Jag har alltid jobbat heltid och älskat mitt jobb. Eftersom jag är lärare ville jag inte vara borta för lång tid från mina "barn" i skolan och planerade därför att vara hemma högst 9 månader (eftersom det var ny termin då och jag ville hinna avsluta högstadietiden med min klass). Det slutade med att jag var hemma nästan 2 år. "Barnen" i skolan sket jag fullständigt i vid det laget...

Livet som hemmafru med småbarn var bitvis jätterolig (och skön eftersom jag slapp jobba - ärligt talat) och samtidigt vansinnigt jobbig ibland. Jag har dock aldrig ångrat att vi gjorde som vi gjorde.

Numera jobbar jag halvtid och är en mycket bättre lärare (som inte är helt utarbetad) och en snällare/gladare sambo och mamma eftersom jag inte behöver stressa så förbannat hela tiden.

Så blev det för mig. Du och jag är inte särskilt lika varandra men det jag vill säga är att man inte kan veta hur man vill ha det förrän man testat.

klart du ska hitta din egen väg och skita i vad andra säger! Själv tänker jag strunta i att amma! Fast att folk talar om för mig att det ÄR LIVSVIKTIGT för bebisen!
Ha! Eller hur!?
Själv tror jag att det är viktigare för bebisen att mamman känner sig glad och lycklig. Sen om maten kommer från flaska eller bröst det skiter den i!

Hej Katrin,
jag har aldrig kommenterat förut, men kan inte låta bli att tipsa dig om en blogg som berör det här ämnet.
Sluta lyssna på den rediga Familjelivsmaffian (det är där dom hänger, dom som vet allt och gärna propagerar för mammarollen från 1800-talet)!

Nunstedt och Co. må vara extrema åt ena hållet. På NetWorkingbloggen skriver ett gäng kvinnor om en modern mammaroll där det finns balans mellan karriär, familjeliv och sig själv.

Ha en bra dag!

Jaaaa! Hitta din egen vag och folj den, sedan mst man ju alltid vara beredd pa att vara lite flexibel med vad det an ma vara. Men lat dig inte paverkas av all 'mamma propaganda' och av folks asikter (som enligt min mening tenderar att vara ganska stereotypt gallande konsroller och forvantningar pa framst mammam, grrr)!! Det a ju som med alla anda val i livet, man mst hitta sin egen vardegrund och utga fran den. Det ar inte sjalviskt pa ngt satt utan tvartom insiktsfullt och starkt. Varre ar det att lata sig paverkas och sedan ga runt med angest. Sta pa dig Katrin!!

Jag tror att det bästa är att varje blivande förstagångsmamma tar det lite easy med att säga INNAN hon fått hur det ska bli. Självklart kan man planera och känna efter hur det kommer att vara, men det är svårt att föreställa sig. Jag skulle bli en ascool morsa som var sådär härligt avslappnad och inte skulle jag ha nån bedövning när jag födde henne heller... TROLIGT. Jag skrek efter all bedövning jag kunde få och var spänd som faaan första halvåret av dotterns liv. Blev inte som jag tänkt mig direkt, men hey, alla är olika, gör va fan ni vill allihopa, bara det känns rätt i hjärta och hjärna(om ni har nån vill säga).

Jag tycker att du och ni ska göra det som känns/ funkar bäst för er, helt enkelt. =) Men med facit i hand efter fyra barn så vill jag iaf häva ur mig en klyscha, tiden med barnen kan man aldrig ta igen, det första åren går svinsnabbt och så vidare. Men gör det som känns bäst för dig, du har ju valfrihet i alla fall. Jobba lite lagom och var bullmamma lite lagom, då mår nog alla bäst

Jag tänkte precis som du när jag var gravid och under mammaledigheten. Kunde inte njuta utan ville bara tillbaka till jobbet för att inte "missa" något. Det är enligt min mening helt åt skogen att man tänker så eftersom det inte händer SÅ mycket på ett arbete under ett år (iaf inte mitt). Jag har istället insett att jag missade det viktigaste; att försöka njuta av att vara hemma med min dotter, den tiden kommer aldrig åter. I efterhand ångrar jag verkligen att jag inte tog till vara på tiden på ett bättre sätt, även om vissa stunder är förjävliga och skitjobbiga. Självklart ska du hitta din egen väg vad gäller föräldraledighet och din kommande roll som mamma. Jag tror faktiskt att du med tiden kommer omvärdera ett och annat när barnet väl är här ;-)

Jag tror att du snarare måste inse att du är precis som alla andra och inte alls superegen eller annorlunda eller hjärntvättad... du är som folk är mest, även om du helst inte vill erkänna det. Sluta tjata nu.

Jag följer verkligen din blogg med enormt intresse!
Gillar din stil med att du kör raka rör!

Grattis till er om den lilla.
Mvh http://talkagossip.blogg.se

Du ÄR inte helt värdelös och Dum i huvet, Katrin!!!

Katrin...detta är ett viktigt meddelande för dig och alla andra som läser din blogg. Jag läste din blogg för ett år sedan, men kände senaste ett behov att skriva ett inlägg.
Likt vi vet, är du av judisk ursprung (formellt polskt). Men det ändrar inte fakta att du är en liten pengagalen brutta utan någon som helst självinstinkt. Något som du tycker är kul. Det är förvisso helt ok. Men du ser och är billig ut. Jag är själv av polskt ursprung och det är mig mycket ledsamt att du uttalar dig som polska. Polskor, framförallt från Warszawa (som du försöker påstå att din familj kommer ifrån) är av avsevärt högre klass än vad du kan drömma om. Vänligen se dig själv som en utvandrare, med den blandad och ganska konstig tillvaro där du är SVENSKA med stora komplex. Att du är gravid kan anse positivt, men vänligen se inte henne/honom som polack.

Pozdrowienia z Warszawy. (Hälsningar från Warszawa)

Ett tips om hur man delvis kan undvika en förlossningsdepression är att ladda med vitamin B-12 för när man inandas lustgas så kan depåerna med B-12 minska i kroppen (kännt sen gammalt) det man kanske inte tänker på är att man kan blir oerhört deppig av just B-12 brist! Kör på med B-12 efter förlossning, fråga efter B-12 (Behepan) på apoteket det säljs receptfritt men det står inte framme apoteket skall skita i varför man köper. Det är helt ofarligt man kissar ut överskottet.
Sedan kan man titta på sin graviditet och sin tid som spädbarnsförälder som försvinnande kort tid i ens liv. Det är så få år som barnet är litet och när man tittar i backspegens så ångrar man inte att man inte arbetade mer utan man ser tillbaka på den tiden som alldeles för kort. Barn blir stora fort och bekymren är små med små barn!
Kom ihåg att sånt man tycker är skitjobbigt i början skrattar man åt efter ett tag man blir mer och mer van vid att allt i alla fall inte blir som man hör av andra och tror sig veta. Go with the flow!

Självklart ska du göra din grej av det.Livet går ut på det.Lyssna efter vad du mår bra av.Ingren kan komma och säga att så här måste du vara när du väntar barn eller så ska du vara som mamma.Att vänta och att föda barn för första gången är precis som allt annat som man inte har varit med om tidigare.Man kan känna sg lite osäker och tittar på dom andra och tror att det är så man ska bete sig. Men litar man bara på sin känsla och går på den så ordnar det sig.
Bara du vet vad du mår bra av.

Vill du bli spådd i tarot?? kontakta mig gärna..

Sorry gumman för jag använder dig som annons.. e lite trött just nu o oförskämd

Hej Katrin!
Detta gör de flesta som väntar barn:
- flyttar eller renoverar
- satsar på karriären, mannen också

"Har du köpt "handbok för gravida ännu?" finns i pocketform, önska dig den av Bingo i julklapp.

Hej Katrin.... "ARGA SNACKAREN" Jag vill at du kallas för Glada SNACKAREN i THE VOICE det kan du hälsa Paul, Jacob och Josefin

Jag är 23år och jag har 2 barn nu Min dotter är 3 och min son är 1½...
Jag håller med alla andra som skriver här inne på din blogg.
Du skall inte lyssna på folk "Människor" eller vad man skall kalla dom.
Mitt råd är att vänta helt tills du har din bebis ute och se / anpassa dig efter hur du känner då!!!!

Alla är så pass olika att man inte skall lyssna på när folk pratar förlossning deras liv som mamma/pappa.

Jag har bara ett råd och det är försök att inte tänka på din förlossning så mycket för du kan tänka på hur det KANSKE blir och det blir på ett helt annat sätt risken finns då att du kan komma in i en förlossningsdeprission.

Jag vill önska dig ett stort grattis till din graviditet och även lycka till med allt nu...

Många kramar en trogen tittar på Vakna Med The Voice så jag tittar varje gång du är där..

M.V.H Lina från MALMÖ

Det är svårt att planera hur man kommer känna och tycka längre fram. Ta det som det kommer när bebisen kommit.
Jag var 18 år när jag fick min son, under sommarlovet mellan 2:an och 3:an på gymnasiet. Jag valde att börja plugga nästan heltid när min son var 2 månader. Pappan gcik också i skolan så min mamma hade sonen fram tills någon av oss kom hem från skolan.
Jag ångrar inte att jag fortsatte studierna så tidigt. Efter studenten var jag mammaledig i 9 månader och jag höll på att bli skogstokig! Jag ville ut i arbetslivet.

Som sagt, jag tycker att Nunstedt är ett pucko och skulle väl inte tro på något hon skrev överhuvudtaget. Om man inte är beredd att offra minsta lilla för att man skaffar barn tycker jag att man ska skita i det. Sedan finns det ingen som vet i förväg hur det blir när barnet väl kommer. Det enda man kan veta säkert är att man inte kan veta säkert. Dels tycker jag att man ska försöka hitta något som passar en själv, oavsett vad andra säger. Vill man jobba och ha en nanny efter ett par månader så får man väl göra det (fast jag har sett flera misslyckade resultat av olika nannies uppfostran) och om man vill vara hemma i ett år eller två så får man väl det. Lyllos de som kan jobba lite på frilans och mjukstarta, men kan man inte det är det inte fel det heller.
Mitt råd till dig är att strunta i vad andra säger att du ska. Se till att du och Bingo hittar något som passar ER.

Vet du, det blir som det blir ju jag tänkte var hemma och vara MAMMA, men lessnade grymt..var urtårkgt älskar mina barn, men sandlåda och latte e inte min grej, var hemma i 3 månader sen var pappan hemma, funkade utmärkt, och det finns underbara Nannys därute.

Du gör det som är bäst ör er, man ska aldrig falla för propaganda!

Håller med de andra att du ska gå din egna "gyllene väg". Jag började jobba halvtid när min pojk' var 4 månader - jag var så otroligt uttråkad av att sitta hemma, amma och byta blöjor och var avundsjuk - ja, AVUNDSJUK på min man som "fick" gå till sitt jobb (han fattade förstås ingenting). Att kunna jobba så smått var därför en sorts befrielse för mig, fastän jag nog inte hade gjort det om det var ett heltidsjobb. Jag hade en nanny och det fungerade utmärkt.

Katrin!
Ta det från av alla oss "som vet":
Det enda man vet är att man har INTE EN ANING...
Jag hade tänkt mig att jag skull3 börja jobba deltid hyfsat tidigt efter förlossningen & att jag skulle fortsätta med mina aktiviteter- "det är väl bara att pumpa ur & gå..."
Men när jag väl satt där med mitt lilla knyte så kändes det inte så viktigt...
Jag har även haft vänner som tänkte sig bli Supermamman, baka, pyssla, amma hela kittet, men det funkade inte alls.
Mitt råd är: Planera inte hur ditt liv ska bli, utan se hur det går!
Lycka till !!!

Katrin gå din egen gyllene väg, bara du vet vad som fungerar bäst för dig och din familj. Vad alla dessa "proffsmorsor" glömmer bort är att barn har man hela livet inte bara under småbarns åren, relation tar sig bara olika uttryck. Idag när mina barn är vuxna, 20 & 21 år kan jag konstatera att inte en själv bryr sig huruvida jag jobbade hel- eller deltid för för många år sedan. speciellt inte mina ungar. Fast sandlådemaffian klallade mig "karriärkvinnan" för att jag pluggade på kvällarna och började jobba när min dotter var 7 mån när min man ville vara pappaledig.´ Men för oss fungerad livet . Vi hade tid både för varandra och enskilt.

Idag har vi en levande och roliga relation som grundar sig på att vi gillar varandra som individer såväl som familj. Vi är mycket stolt och glad över våra barn och hur de tar sig an livet. Din egen mamma verkar ju vara en bra förebild både som mamma och yrkeskvinna, så strunta i alla åsikter och stå på dig. Du kommer att vara den bästa mamman som ditt barn kan ha.

Snacka om att dom missar rätt fantastiska händelser med sina barn för att de måste vara "överallt". Man kan väl leva vidare än då, inte bli värre när ungen kommit ut.
Jag håller helt med dig i att alla vill inte bli bullmamma. Men när jag läste denna bok tyckte jag nästan synd om dem. Ibland undrade jag varför dom skaffat barn, för att normen säger det eller för att dom själva vill....

Bra tänkt, och kul att höra det från dig av alla..Kvinnorna i den boken ser inte jag som starka eller så.. de verkar bara helt ärligt som om de Endast skaffat barn för att man "måste" vid en viss ålder.. Såå patetiskt och tyvärr vanligt.. Din nya bild ovan är Inte fin alltså! Du blev jätteful i ansiktet! Kroppen tycker jag var fin men du ser fan gammal ut.. Som en översminkad polsk hora..
Bingo e fan inte bra på det han gör asså..

Helt klart att du ska hitta det du själv känner för, det kommer du göra också, jag var hemma ca 8 månader, jobbar nu i 3½ för att sedan vara hemma ca 5 månader till innan hon börjar på dagis, och jag längtade tillbaka till jobbet innan jag började och nu ser jag fram i mot att få vara mammaledig igen på ett helt annat sett för jag har märkt hur mkt man missar av att jobba heltid. Tiden går ju så fort. (Som alla säger) Men vare sig man är hemma 4 månader eller flera år så får man inte glömma att ta till vara på tiden för den kommer ju aldrig igen!

Man måste nog veta vad man vill med barn! Statussymbol eller vad??? Att stressa ihjäl sig själv o familjen är väl inget att rekomendera! Att bara vara och göra vad som faller sig in är mer min filosofi. Barn är inget hinder, det blir det bara om man gör det till det! Jag var ensamstående när min var liten men känner inte att jag försakat något!!!! Jag såg det inte som ett hinder! Kram

Hej,
Är en högpresterande 35+ mamma som var på releasepartyt av boken. Läste 1/3 sedan beslöt jag mig för att se sanningen bakom denna Mama och tidningen Familjelivs helt snedvridna uppmålade bild om mammalivet. Har bott granne med en kändis som visade upp sitt stora kök i Familjeliv där de alltid hade sina stooora spontanmiddagar... den enda som kom dit på besök dit var hennes mamma som var barnvakt ibland. Vissa bilder var inte ens tagna i deras hus utan i en möbelfirmas showroom (framgick naturligtvis inte i repotaget).

Så kör du ditt egna race, barnen är en gåva, karriären blir bättre efteråt ändå och man behöver inte göra allt på samma gång.

Kram / ANNA

Blir så jävla SUR!!! Carina Nunstedt prata av sig i någon tidning om att hon blev utbränd osv osv, men det är väl fan klart att man blir om man lever som hon och hennes väninnor. Är SÅ trött på dessa mediamammor som talar om för oss andra "vanliga dödliga" hur man lever som mamma... Ingen av dem skulle stå ut i vårat vardagliga, men alla behöver tur och kontakter för att komma någon annanstans. MEN dem har inte mina fantastiska döttrar så jag är nöjd ändå!

Hej Katrin!
Jag har inte läst boken men känner stor skepsis inför att flänga runt till New York med en liten bebis. För att göra en intervju. Alla människor är olika och väljer olika i alla delar av livet. Du har rätt som skriver att du måste hitta din egen väg. När ditt barn kommer så kommer du att känna. Det som är rätt för dig. Jag har tre döttrar och brukar försöka att inte ge råd till de som ska bli eller precis blivit mammor. Två råd vill jag dock kosta på mig idag. 1. Lita på DIN magkänsla. 2. Använd Inotyolsalva om bebisen blir röd i baken. Med mina två råd kommer du långt, promise. Du har en bra blogg som är så långt ifrån mitt liv man kan komma. Kanske därför blir den intressant för mig att läsa. Lycka till!

Nej, inte måste man vara hemma i ett år, det var inte jag. Jag var hemma i 9 månader däremot. Jag tycker du ska vänta och känna hur det känns efteråt, inte just för att vara hemma för barnets skull utan för att det brukar ta ganska många månader innan man ställer om sig till det normala. Jag har fortfarande 13 månader efter förlossningen, 7 månader sedan jag slutade amma, hormonstyrd mjölk som rinner, jag kan sitta i skolan och helt plötsligt börja läcka. Det är inte så skoj.

För mig tog det väl ca 4-5 månader innan jag började känna mig någorlunda "normal" efter förlossningen, med det menar jag, slutat blöda som en gris, har inte ont i hela kroppen längre, lungorna har börjat återhämta sig (efter förlossningen kan man typ knappt andas, det känns som lungorna blivit överkörda av en ångvält) och sen bara att sluta vara hormonell och gråta/skrika över att sambon kom hem med fel sorts whatever från affären. De första månaderna efter förlossningen är som slutet av graviditeten gällande humörsvängningar ggr 10000

Jag och min sambo planerar att bli gravida inom en snar framtid. Eftersom jag driver eget företag så finns det inte en chans att jag kan vara hemma längre än 1 mån eller 2. Därefter tar min sambo över och är pappaledig. Det är jättesvårt att som egen företagare vara ledig men man kan lösa det genom att jobba kvällar och kanske halva dagar. Skulle man lyssna på alla som VET hur allt SKA vara så hade ju inga kvinnor med eget företag kunnat skaffa barn. Dessutom tycker jag att pappan är lika viktig för barnet.

Var hemma m våran dotter i 6 mån. sen börja jobba. Ångra inte 1 sekund av det. Gör som det passar eran familj o lycka till.

När det blir dags för oss att skaffa barn ska vi dela föräldraledighet 50/50 från början (alltså- båda jobbar 50% var hela tiden). Annars får ju ofta kvinnan det sega halvåret när det inte händer så mkt och mannen får vara hemma med ett större, lite roligare barn där det krävs mindre tråkgöra. Jag kan tänka mig att vara hemma på heltid en månad innan 50/50 startar men sedan tror jag att jag ledsnar och dör.

Tänker inte helamma heller. Vad är det för poäng när inte ens svenska läkare rekommenderar det? Mer än att det är bra att ha med sig mat vart man än går då möjligen.

Tack och lov att man bor i USA. Har far man borja jobba efter tre manader utan att nan tycker att man ar en skitmamma, och amning ar det val ingen som tycker ar sadar superviktigt. Och kan man tanka sig, amerikanska barn vaxer ocksa upp och blir socialt valanpassade och smarta. Det jobbigaste med att ha barn har ar att hora "hemifran" hur fel allt ar har nar det galler barn (och allt annat ocksa forresten) har i USA. Skulle dock aldrig byta! Livskvaliteten ar sa mycket battre har da man kan betala en struntsumma for servicetjanster och inte behover stada, stryka, klippa gras etc sjalv. Da kan man ju spendera sin lediga tid med barnen istallet!

Jag är ju inte mamma, har inga barn och tänkte vänta ett par år till. Är 24 år och har fast förhållande, men bebis står inte på schemat än.

Man får ju hitta sin egen väg, vad som känns bäst för en själv. Man ska ju inte lyssna på hur andra gör, det kanske inte passar för en själv. Om du känner att du orkar och klarar av att jobba igen efter 4 månader, varsågod. Men om du vill vara mammaledig i ett år, då är det också okej. Dock tycker väl jag att man ska satsa på mammaledighet i ett år, eftersom barnet knyter an till mamman under det första året. Då kan det ju inte vara så bra om man är borta mycket.

Såna där böcker, det känns bara som hjärntvätt och det känns som att de som skrivit dem är besserwissrar som tycker att alla som ska göra som de. Kärringar!!!

Hej, jag började jobba efter 7 månader. Det var hur grymt som helst. Jag var redan uttråkad av att gå omkring hemma. Nästa barn (för det blir det, jag älskar att fått min dotter) kommer jag nog vara hemma 6 månader. Känns lagom för mig.

Sen gick min sambo hem o var hemma 7 månader och nu när min dotter är dryga året så har vi båda gått ner i arbetstid o delar på FL och jobg. Grymt bra upplägg som rekommenderas .Barn är sjukt mkt roligare när de är över ett år.

Anmäler mig till jobbet som nanny redan nu! Låt mig lulla runt på stureplan och dricka lattes och käka bullar =) (det är vad jag tjänar mina pengar på idag) caroline.r.eriksson@gmail.com

Men varför läser du sådana där böcker kära du? Följ dina egna instinkter och gör din grej istället. Blir så trött på alla sådana där böcker. Ta det lugnt bara och lyssna på dig själv. Det kommer att gå kanon! Många kramar Annica

Jag menar såklart att tiden går så fruktansvärt fort... :D

Tiden när barnen är små är så fruktansvärt kort, och väl värd att ta vara på.. Man har ju resten av livet på sig att jobba och flänga omkring..

hej!
jag håller med så som många andra skrivit, att det är helt lönlöst att planera hur man vill ha det eftersom man inte har en aning! Det är slöseri med tid att fundera på sånt, satsa istället på att njuta av ledig tid nu, ta långa härliga sovmorgnar, långa goda frukostar osv..
Jag trodde själv att jag skulle bli en cool mamma, som lätt kunde lämna från mig bebisen och åka på weekendresor med min man.. och vad hände.. jo, jag blev hönsmammornas hönsmamma.. jag kunde inte ens lämna bort min son ens en liten stund (förutom till pappan då men det räknar jag inte som att lämna bort) det första året.. jag drömde ångestdrömmar om vad som kunde hända mitt käraste lilla knytte och såg faror överallt.. hispig som fan var jag.. Nu är han 3 år, har blivit storebror och jag känner mig väl lite coolare, men långt ifrån så cool som jag trodde från början.

Helo,
Helt klart ska du hitta din egen väg. Själv började jag jobba och läsa extra kurser på universitet när mitt andra bara var 3 månader. Samtidigt som jag spelar handboll och gymmar! Kanske inte optimalt men det funkar för mig. Jag behöver min egen tid samtidigt som jag älskar att vara med min grabbar, det som gör mig lycklig speglar av sig!
Ha det bäst
//Tessy

För att bli en bra mamma skall man ju först och främst vilja ha barn, älska barn, vilket du inte gör, så varför läsa om mamma liv och tips, när du ändå hånar ditt växande foster samt bara klagar,,Ingen tvingar dig att behålla detta barn, vilket skulle göra både dig och det stackars oälskade barnet gott....Nej, jag är ej elak, jag säger bara det du själv antytt i så många kilometer långa inlägg..

Ah, det dar ar ju en trend - man "ska" vara stressad. Ju mer man har att gora - heltidsjobb, 3 barn, snyggt hus, perfekt utseende och val-gymmad kropp + fantastiskt socialt liv och involverad i skola etc. - desto mer lyckad och perfekt., bade har i England och i Sverige.
Om man sager att man inte ar speciellt stressad (som jag tex.) da later det som att man har ett trakigt liv med for lite innehall, utamningar och spanning.
Att vara stressad, eller framforallt, att saga att man ar stressad, ar en trend. "Ah jag har saaa mycket att gora!".
Kor ditt eget race - vad som passar dig och din familj och era forutsattningar bast.
Good luck!

DU gravid?! Stackars barn...

För att bli en bra mamma så bör och ska du följa dina drömmar så länge de inte handlar om något destruktivt förstås . Hur ska du annars kunna vara en stark förebild för ditt barn?

Många börjar jobba långt före barnet är 1 år och vad är det för fel med det? Liksom det är lika rätt att vara hemma med barnen tills de är 18 (om man kan och vill det)

Det som är fel det är dåligt samvete för det försvagar både föräldern och barnet.

Nej fortsätt ha kul,njut av livet och att vara förälder så ska du få se att allt blir till det bästa för både barnet dig och Bingo.

Bokkommentar:
Jag har också läst den där boken, men det var några år sedan. Tycker om att läsa om andras mammaliv, även om den inte stämmer in på mig som vill vara hemma väldigt länge med mina barn. Den där boken känns som en "media-mamma i stockholm-bok". Har du läst "Uppdrag mamma" det är en samling krönikor av bl a C Nunstedt, Martina Haag, Linda Skugge och många fler. Läs den, den är mycket bättre. Eller Ann Söderlunds och Hanna Widell bok "På smällen från A till bebis" och så klart Gudrun Abscals bok "Att föda". Dessa tre böcker är det enda man behöver läsa allt annat kan man strunta i. Lita på mig.

Äsch, strunta i alla funderingar! Ta det som det kommer! Du kan ju avsätta några månader helt utan jobb och sedan se hur du känner det? Du kommer ju vara med om en helt ny grej, och få helt nya känslor på köpet, hur ska du kunna veta NU hur du känner DÅ? Alla är olika!

Alltså. Självklart ska du/ni göra det som passar precis just er och inte lyssna på vad någon annan säger. Men, då kanske det är dumt att samtidigt vara en av dem som pekar finger åt andra och kallar dem "sinnessjuka" eller "överdrivna åt andra hållet"? Just sayin'. Låt andra göra som de vill, och håll sen tummarna för att ingen moraliserar över hur du/ni vill göra. Det verkar väl vara den allra bästa dealen?

jag kan som två barns mamma säga att tiden går väldigt fort och man får aldrig igen den, men man ska gå sin egen väg utan att bli påvärkad av samhällets sätt att se på hur en mamma ska vara. Vill man trycka bullar, sitta hemma å amma, rulla vagnen brvid datorn inne på konroret, ja vad som funkar för var och en. Man är sitt barns bästa mamma...

Min vän älskar dig och säger att du är hetare preggo än mig. Hon skickade en länk till din blogg och jag skrattar gott...you have funny bones!
Skickar ett litet album med lite annan mamma inspiration från mig till dig!

http://www.facebook.com/album.php?aid=127756&id=622101064&l=54130064d7

/Rebecca

Hej när jag var gravid i 8 månaden fick jag sparken ifrån reklambyrån jag arbetade på. Och efter ha fött så så började det klia i fingrarna. Så jag startade eget. Nu åtta år senare och tre barn senare har jag forfarande mitt egna företag kvar. Det går inte jätte bra men jag klarar mig det har faktiskt varit skönt att blanda barn och lite arbete man behöver inte köpa hela paketet man kan faktiskt göra som man sjäv vill. Jag tror inte att mina barn har lidigt över att jag har jobbat samtidigt som jag har tagit hand om dem utan jag tror att de kanske har fått en lyckligare mamma. Det som jag däremot tycker är svårt är att nu när barnen är större och jag behöver öka (få in mer uppdrag) så är det svårare. Jag har till och med sökt jobb och fått komentarer ang hur jag ska klara av ett jobb med tre barn mm.

Man vet inte alltid vad som kommer att hända efter man fött barn man kan känna olika saker och ha olika behov. Jag tycker ändå att man ska det som känns rätt för en själv. Om man själv inte mår bra hur ska man då orka få barnen att må bra?

jag tycker det är underhållande att läsa dina inlägg.
jag har själv en son på 13 mån och jag gjorde kejsarsnitt och valde att ta två tabletter på bb som gjorde så att det inte blev någon mjölk. istället har jag och min man kört med ersättning från början och det är det bästa vi gjort. min man har fått en enorm fin kontakt med sin son och vi har delat hälften hälften. körde varannan natt när vi kom hem från bb och fick en gladare familj. på bvc uppmuntrade de detta och sa att amning är överskattat i sverige och att ersättning funkar superb. vår son är en otroligt glad och frisk kille och verkar inte ha fått några men. men självklart har jag fått så många pikar och att jag tagitt en genväg,men det är oftast från bittra människor. ville bara berätta det.
kram på dig

Hej!
Jag har en son på snart 3 år. Jag har ALLTID sagt att "jag ska inga barn ha". Men så blev jag gravid. Jag mådde skit under hela graviditeten och hatade varje sekund!
Men så kom det där underbart vackra knytet ut och alla mina känslor och ståndpunkter ändrades! Det är det här livet går ut på, att bli förälder!!!

Jag ammade inte. Skulle aldrig kunna tänka mig att göra det heller. Jag pumpade ut råmjölken och gav min son det tillsammans med ersättning och inte faan har jag en son som på något sätt kunde mått bättre av bröstmjölk!

Man faller in i rollen som förälder snabbt, för de flesta iaf.

Men det är ju så klart helt och hållet upp till dig och Bingo att bestämma hur ni vill göra efter att bebisen är född! Vem i hela världen har rätt att säga åt någon hur de skall göra?
Inte blir ni bättre föräldrar för att ni gör som normen bara för att man "ska" göra så!? Nej, kör erat rejs men jag misstänker att det kommer bli liiiite annurlunda tankar sedan när du väl har ert barn i famnen på BB!

Lycka till och vet du vad? Du är jättefin med magen!

ditt bästa inlägg EVER!!! Lagom är bäst och jag är säker på att du hittar your way! Du kommer bli en jättefin mamma!

Tror inte att du kan föreställa dig nu hur det kommer att bli när barnet väl kommer det vet du nog först då men du kanske skulle ställa in dig på att ta det lite lugnare.
Om det sen är så att du vill ha nanny så gör det då det finns väl ingen annan människa som kan veta vad du känner och hur du mår bäst det kan ju bara DU
och det du mår bra av mår ju också barnet bra av.
Alla är vi ju olika och alla måste vi ju få leva på vårat eget sätt.
Lycka till och lev ditt liv på ditt sätt....

Jag har alltid jobbat heltid och älskat mitt jobb. Eftersom jag är lärare ville jag inte vara borta för lång tid från mina "barn" i skolan och planerade därför att vara hemma högst 9 månader (eftersom det var ny termin då och jag ville hinna avsluta högstadietiden med min klass). Det slutade med att jag var hemma nästan 2 år. "Barnen" i skolan sket jag fullständigt i vid det laget...

Livet som hemmafru med småbarn var bitvis jätterolig (och skön eftersom jag slapp jobba - ärligt talat) och samtidigt vansinnigt jobbig ibland. Jag har dock aldrig ångrat att vi gjorde som vi gjorde.

Numera jobbar jag halvtid och är en mycket bättre lärare (som inte är helt utarbetad) och en snällare/gladare sambo och mamma eftersom jag inte behöver stressa så förbannat hela tiden.

Så blev det för mig. Du och jag är inte särskilt lika varandra men det jag vill säga är att man inte kan veta hur man vill ha det förrän man testat.

klart du ska hitta din egen väg och skita i vad andra säger! Själv tänker jag strunta i att amma! Fast att folk talar om för mig att det ÄR LIVSVIKTIGT för bebisen!
Ha! Eller hur!?
Själv tror jag att det är viktigare för bebisen att mamman känner sig glad och lycklig. Sen om maten kommer från flaska eller bröst det skiter den i!

Hej Katrin,
jag har aldrig kommenterat förut, men kan inte låta bli att tipsa dig om en blogg som berör det här ämnet.
Sluta lyssna på den rediga Familjelivsmaffian (det är där dom hänger, dom som vet allt och gärna propagerar för mammarollen från 1800-talet)!

Nunstedt och Co. må vara extrema åt ena hållet. På NetWorkingbloggen skriver ett gäng kvinnor om en modern mammaroll där det finns balans mellan karriär, familjeliv och sig själv.

Ha en bra dag!

Jaaaa! Hitta din egen vag och folj den, sedan mst man ju alltid vara beredd pa att vara lite flexibel med vad det an ma vara. Men lat dig inte paverkas av all 'mamma propaganda' och av folks asikter (som enligt min mening tenderar att vara ganska stereotypt gallande konsroller och forvantningar pa framst mammam, grrr)!! Det a ju som med alla anda val i livet, man mst hitta sin egen vardegrund och utga fran den. Det ar inte sjalviskt pa ngt satt utan tvartom insiktsfullt och starkt. Varre ar det att lata sig paverkas och sedan ga runt med angest. Sta pa dig Katrin!!

Jag tror att det bästa är att varje blivande förstagångsmamma tar det lite easy med att säga INNAN hon fått hur det ska bli. Självklart kan man planera och känna efter hur det kommer att vara, men det är svårt att föreställa sig. Jag skulle bli en ascool morsa som var sådär härligt avslappnad och inte skulle jag ha nån bedövning när jag födde henne heller... TROLIGT. Jag skrek efter all bedövning jag kunde få och var spänd som faaan första halvåret av dotterns liv. Blev inte som jag tänkt mig direkt, men hey, alla är olika, gör va fan ni vill allihopa, bara det känns rätt i hjärta och hjärna(om ni har nån vill säga).

Jag tycker att du och ni ska göra det som känns/ funkar bäst för er, helt enkelt. =) Men med facit i hand efter fyra barn så vill jag iaf häva ur mig en klyscha, tiden med barnen kan man aldrig ta igen, det första åren går svinsnabbt och så vidare. Men gör det som känns bäst för dig, du har ju valfrihet i alla fall. Jobba lite lagom och var bullmamma lite lagom, då mår nog alla bäst

Jag tänkte precis som du när jag var gravid och under mammaledigheten. Kunde inte njuta utan ville bara tillbaka till jobbet för att inte "missa" något. Det är enligt min mening helt åt skogen att man tänker så eftersom det inte händer SÅ mycket på ett arbete under ett år (iaf inte mitt). Jag har istället insett att jag missade det viktigaste; att försöka njuta av att vara hemma med min dotter, den tiden kommer aldrig åter. I efterhand ångrar jag verkligen att jag inte tog till vara på tiden på ett bättre sätt, även om vissa stunder är förjävliga och skitjobbiga. Självklart ska du hitta din egen väg vad gäller föräldraledighet och din kommande roll som mamma. Jag tror faktiskt att du med tiden kommer omvärdera ett och annat när barnet väl är här ;-)

Jag tror att du snarare måste inse att du är precis som alla andra och inte alls superegen eller annorlunda eller hjärntvättad... du är som folk är mest, även om du helst inte vill erkänna det. Sluta tjata nu.

Jag följer verkligen din blogg med enormt intresse!
Gillar din stil med att du kör raka rör!

Grattis till er om den lilla.
Mvh http://talkagossip.blogg.se

Du ÄR inte helt värdelös och Dum i huvet, Katrin!!!

Katrin...detta är ett viktigt meddelande för dig och alla andra som läser din blogg. Jag läste din blogg för ett år sedan, men kände senaste ett behov att skriva ett inlägg.
Likt vi vet, är du av judisk ursprung (formellt polskt). Men det ändrar inte fakta att du är en liten pengagalen brutta utan någon som helst självinstinkt. Något som du tycker är kul. Det är förvisso helt ok. Men du ser och är billig ut. Jag är själv av polskt ursprung och det är mig mycket ledsamt att du uttalar dig som polska. Polskor, framförallt från Warszawa (som du försöker påstå att din familj kommer ifrån) är av avsevärt högre klass än vad du kan drömma om. Vänligen se dig själv som en utvandrare, med den blandad och ganska konstig tillvaro där du är SVENSKA med stora komplex. Att du är gravid kan anse positivt, men vänligen se inte henne/honom som polack.

Pozdrowienia z Warszawy. (Hälsningar från Warszawa)

Ett tips om hur man delvis kan undvika en förlossningsdepression är att ladda med vitamin B-12 för när man inandas lustgas så kan depåerna med B-12 minska i kroppen (kännt sen gammalt) det man kanske inte tänker på är att man kan blir oerhört deppig av just B-12 brist! Kör på med B-12 efter förlossning, fråga efter B-12 (Behepan) på apoteket det säljs receptfritt men det står inte framme apoteket skall skita i varför man köper. Det är helt ofarligt man kissar ut överskottet.
Sedan kan man titta på sin graviditet och sin tid som spädbarnsförälder som försvinnande kort tid i ens liv. Det är så få år som barnet är litet och när man tittar i backspegens så ångrar man inte att man inte arbetade mer utan man ser tillbaka på den tiden som alldeles för kort. Barn blir stora fort och bekymren är små med små barn!
Kom ihåg att sånt man tycker är skitjobbigt i början skrattar man åt efter ett tag man blir mer och mer van vid att allt i alla fall inte blir som man hör av andra och tror sig veta. Go with the flow!

Självklart ska du göra din grej av det.Livet går ut på det.Lyssna efter vad du mår bra av.Ingren kan komma och säga att så här måste du vara när du väntar barn eller så ska du vara som mamma.Att vänta och att föda barn för första gången är precis som allt annat som man inte har varit med om tidigare.Man kan känna sg lite osäker och tittar på dom andra och tror att det är så man ska bete sig. Men litar man bara på sin känsla och går på den så ordnar det sig.
Bara du vet vad du mår bra av.

Vill du bli spådd i tarot?? kontakta mig gärna..

Sorry gumman för jag använder dig som annons.. e lite trött just nu o oförskämd

Hej Katrin!
Detta gör de flesta som väntar barn:
- flyttar eller renoverar
- satsar på karriären, mannen också

"Har du köpt "handbok för gravida ännu?" finns i pocketform, önska dig den av Bingo i julklapp.

Hej Katrin.... "ARGA SNACKAREN" Jag vill at du kallas för Glada SNACKAREN i THE VOICE det kan du hälsa Paul, Jacob och Josefin

Jag är 23år och jag har 2 barn nu Min dotter är 3 och min son är 1½...
Jag håller med alla andra som skriver här inne på din blogg.
Du skall inte lyssna på folk "Människor" eller vad man skall kalla dom.
Mitt råd är att vänta helt tills du har din bebis ute och se / anpassa dig efter hur du känner då!!!!

Alla är så pass olika att man inte skall lyssna på när folk pratar förlossning deras liv som mamma/pappa.

Jag har bara ett råd och det är försök att inte tänka på din förlossning så mycket för du kan tänka på hur det KANSKE blir och det blir på ett helt annat sätt risken finns då att du kan komma in i en förlossningsdeprission.

Jag vill önska dig ett stort grattis till din graviditet och även lycka till med allt nu...

Många kramar en trogen tittar på Vakna Med The Voice så jag tittar varje gång du är där..

M.V.H Lina från MALMÖ

Det är svårt att planera hur man kommer känna och tycka längre fram. Ta det som det kommer när bebisen kommit.
Jag var 18 år när jag fick min son, under sommarlovet mellan 2:an och 3:an på gymnasiet. Jag valde att börja plugga nästan heltid när min son var 2 månader. Pappan gcik också i skolan så min mamma hade sonen fram tills någon av oss kom hem från skolan.
Jag ångrar inte att jag fortsatte studierna så tidigt. Efter studenten var jag mammaledig i 9 månader och jag höll på att bli skogstokig! Jag ville ut i arbetslivet.

Som sagt, jag tycker att Nunstedt är ett pucko och skulle väl inte tro på något hon skrev överhuvudtaget. Om man inte är beredd att offra minsta lilla för att man skaffar barn tycker jag att man ska skita i det. Sedan finns det ingen som vet i förväg hur det blir när barnet väl kommer. Det enda man kan veta säkert är att man inte kan veta säkert. Dels tycker jag att man ska försöka hitta något som passar en själv, oavsett vad andra säger. Vill man jobba och ha en nanny efter ett par månader så får man väl göra det (fast jag har sett flera misslyckade resultat av olika nannies uppfostran) och om man vill vara hemma i ett år eller två så får man väl det. Lyllos de som kan jobba lite på frilans och mjukstarta, men kan man inte det är det inte fel det heller.
Mitt råd till dig är att strunta i vad andra säger att du ska. Se till att du och Bingo hittar något som passar ER.

Vet du, det blir som det blir ju jag tänkte var hemma och vara MAMMA, men lessnade grymt..var urtårkgt älskar mina barn, men sandlåda och latte e inte min grej, var hemma i 3 månader sen var pappan hemma, funkade utmärkt, och det finns underbara Nannys därute.

Du gör det som är bäst ör er, man ska aldrig falla för propaganda!

Håller med de andra att du ska gå din egna "gyllene väg". Jag började jobba halvtid när min pojk' var 4 månader - jag var så otroligt uttråkad av att sitta hemma, amma och byta blöjor och var avundsjuk - ja, AVUNDSJUK på min man som "fick" gå till sitt jobb (han fattade förstås ingenting). Att kunna jobba så smått var därför en sorts befrielse för mig, fastän jag nog inte hade gjort det om det var ett heltidsjobb. Jag hade en nanny och det fungerade utmärkt.

Katrin!
Ta det från av alla oss "som vet":
Det enda man vet är att man har INTE EN ANING...
Jag hade tänkt mig att jag skull3 börja jobba deltid hyfsat tidigt efter förlossningen & att jag skulle fortsätta med mina aktiviteter- "det är väl bara att pumpa ur & gå..."
Men när jag väl satt där med mitt lilla knyte så kändes det inte så viktigt...
Jag har även haft vänner som tänkte sig bli Supermamman, baka, pyssla, amma hela kittet, men det funkade inte alls.
Mitt råd är: Planera inte hur ditt liv ska bli, utan se hur det går!
Lycka till !!!

Katrin gå din egen gyllene väg, bara du vet vad som fungerar bäst för dig och din familj. Vad alla dessa "proffsmorsor" glömmer bort är att barn har man hela livet inte bara under småbarns åren, relation tar sig bara olika uttryck. Idag när mina barn är vuxna, 20 & 21 år kan jag konstatera att inte en själv bryr sig huruvida jag jobbade hel- eller deltid för för många år sedan. speciellt inte mina ungar. Fast sandlådemaffian klallade mig "karriärkvinnan" för att jag pluggade på kvällarna och började jobba när min dotter var 7 mån när min man ville vara pappaledig.´ Men för oss fungerad livet . Vi hade tid både för varandra och enskilt.

Idag har vi en levande och roliga relation som grundar sig på att vi gillar varandra som individer såväl som familj. Vi är mycket stolt och glad över våra barn och hur de tar sig an livet. Din egen mamma verkar ju vara en bra förebild både som mamma och yrkeskvinna, så strunta i alla åsikter och stå på dig. Du kommer att vara den bästa mamman som ditt barn kan ha.

Snacka om att dom missar rätt fantastiska händelser med sina barn för att de måste vara "överallt". Man kan väl leva vidare än då, inte bli värre när ungen kommit ut.
Jag håller helt med dig i att alla vill inte bli bullmamma. Men när jag läste denna bok tyckte jag nästan synd om dem. Ibland undrade jag varför dom skaffat barn, för att normen säger det eller för att dom själva vill....

Bra tänkt, och kul att höra det från dig av alla..Kvinnorna i den boken ser inte jag som starka eller så.. de verkar bara helt ärligt som om de Endast skaffat barn för att man "måste" vid en viss ålder.. Såå patetiskt och tyvärr vanligt.. Din nya bild ovan är Inte fin alltså! Du blev jätteful i ansiktet! Kroppen tycker jag var fin men du ser fan gammal ut.. Som en översminkad polsk hora..
Bingo e fan inte bra på det han gör asså..

Helt klart att du ska hitta det du själv känner för, det kommer du göra också, jag var hemma ca 8 månader, jobbar nu i 3½ för att sedan vara hemma ca 5 månader till innan hon börjar på dagis, och jag längtade tillbaka till jobbet innan jag började och nu ser jag fram i mot att få vara mammaledig igen på ett helt annat sett för jag har märkt hur mkt man missar av att jobba heltid. Tiden går ju så fort. (Som alla säger) Men vare sig man är hemma 4 månader eller flera år så får man inte glömma att ta till vara på tiden för den kommer ju aldrig igen!

Man måste nog veta vad man vill med barn! Statussymbol eller vad??? Att stressa ihjäl sig själv o familjen är väl inget att rekomendera! Att bara vara och göra vad som faller sig in är mer min filosofi. Barn är inget hinder, det blir det bara om man gör det till det! Jag var ensamstående när min var liten men känner inte att jag försakat något!!!! Jag såg det inte som ett hinder! Kram

Hej,
Är en högpresterande 35+ mamma som var på releasepartyt av boken. Läste 1/3 sedan beslöt jag mig för att se sanningen bakom denna Mama och tidningen Familjelivs helt snedvridna uppmålade bild om mammalivet. Har bott granne med en kändis som visade upp sitt stora kök i Familjeliv där de alltid hade sina stooora spontanmiddagar... den enda som kom dit på besök dit var hennes mamma som var barnvakt ibland. Vissa bilder var inte ens tagna i deras hus utan i en möbelfirmas showroom (framgick naturligtvis inte i repotaget).

Så kör du ditt egna race, barnen är en gåva, karriären blir bättre efteråt ändå och man behöver inte göra allt på samma gång.

Kram / ANNA

Blir så jävla SUR!!! Carina Nunstedt prata av sig i någon tidning om att hon blev utbränd osv osv, men det är väl fan klart att man blir om man lever som hon och hennes väninnor. Är SÅ trött på dessa mediamammor som talar om för oss andra "vanliga dödliga" hur man lever som mamma... Ingen av dem skulle stå ut i vårat vardagliga, men alla behöver tur och kontakter för att komma någon annanstans. MEN dem har inte mina fantastiska döttrar så jag är nöjd ändå!

Hej Katrin!
Jag har inte läst boken men känner stor skepsis inför att flänga runt till New York med en liten bebis. För att göra en intervju. Alla människor är olika och väljer olika i alla delar av livet. Du har rätt som skriver att du måste hitta din egen väg. När ditt barn kommer så kommer du att känna. Det som är rätt för dig. Jag har tre döttrar och brukar försöka att inte ge råd till de som ska bli eller precis blivit mammor. Två råd vill jag dock kosta på mig idag. 1. Lita på DIN magkänsla. 2. Använd Inotyolsalva om bebisen blir röd i baken. Med mina två råd kommer du långt, promise. Du har en bra blogg som är så långt ifrån mitt liv man kan komma. Kanske därför blir den intressant för mig att läsa. Lycka till!

Nej, inte måste man vara hemma i ett år, det var inte jag. Jag var hemma i 9 månader däremot. Jag tycker du ska vänta och känna hur det känns efteråt, inte just för att vara hemma för barnets skull utan för att det brukar ta ganska många månader innan man ställer om sig till det normala. Jag har fortfarande 13 månader efter förlossningen, 7 månader sedan jag slutade amma, hormonstyrd mjölk som rinner, jag kan sitta i skolan och helt plötsligt börja läcka. Det är inte så skoj.

För mig tog det väl ca 4-5 månader innan jag började känna mig någorlunda "normal" efter förlossningen, med det menar jag, slutat blöda som en gris, har inte ont i hela kroppen längre, lungorna har börjat återhämta sig (efter förlossningen kan man typ knappt andas, det känns som lungorna blivit överkörda av en ångvält) och sen bara att sluta vara hormonell och gråta/skrika över att sambon kom hem med fel sorts whatever från affären. De första månaderna efter förlossningen är som slutet av graviditeten gällande humörsvängningar ggr 10000

Jag och min sambo planerar att bli gravida inom en snar framtid. Eftersom jag driver eget företag så finns det inte en chans att jag kan vara hemma längre än 1 mån eller 2. Därefter tar min sambo över och är pappaledig. Det är jättesvårt att som egen företagare vara ledig men man kan lösa det genom att jobba kvällar och kanske halva dagar. Skulle man lyssna på alla som VET hur allt SKA vara så hade ju inga kvinnor med eget företag kunnat skaffa barn. Dessutom tycker jag att pappan är lika viktig för barnet.

Var hemma m våran dotter i 6 mån. sen börja jobba. Ångra inte 1 sekund av det. Gör som det passar eran familj o lycka till.

När det blir dags för oss att skaffa barn ska vi dela föräldraledighet 50/50 från början (alltså- båda jobbar 50% var hela tiden). Annars får ju ofta kvinnan det sega halvåret när det inte händer så mkt och mannen får vara hemma med ett större, lite roligare barn där det krävs mindre tråkgöra. Jag kan tänka mig att vara hemma på heltid en månad innan 50/50 startar men sedan tror jag att jag ledsnar och dör.

Tänker inte helamma heller. Vad är det för poäng när inte ens svenska läkare rekommenderar det? Mer än att det är bra att ha med sig mat vart man än går då möjligen.

Tack och lov att man bor i USA. Har far man borja jobba efter tre manader utan att nan tycker att man ar en skitmamma, och amning ar det val ingen som tycker ar sadar superviktigt. Och kan man tanka sig, amerikanska barn vaxer ocksa upp och blir socialt valanpassade och smarta. Det jobbigaste med att ha barn har ar att hora "hemifran" hur fel allt ar har nar det galler barn (och allt annat ocksa forresten) har i USA. Skulle dock aldrig byta! Livskvaliteten ar sa mycket battre har da man kan betala en struntsumma for servicetjanster och inte behover stada, stryka, klippa gras etc sjalv. Da kan man ju spendera sin lediga tid med barnen istallet!

Jag är ju inte mamma, har inga barn och tänkte vänta ett par år till. Är 24 år och har fast förhållande, men bebis står inte på schemat än.

Man får ju hitta sin egen väg, vad som känns bäst för en själv. Man ska ju inte lyssna på hur andra gör, det kanske inte passar för en själv. Om du känner att du orkar och klarar av att jobba igen efter 4 månader, varsågod. Men om du vill vara mammaledig i ett år, då är det också okej. Dock tycker väl jag att man ska satsa på mammaledighet i ett år, eftersom barnet knyter an till mamman under det första året. Då kan det ju inte vara så bra om man är borta mycket.

Såna där böcker, det känns bara som hjärntvätt och det känns som att de som skrivit dem är besserwissrar som tycker att alla som ska göra som de. Kärringar!!!

Hej, jag började jobba efter 7 månader. Det var hur grymt som helst. Jag var redan uttråkad av att gå omkring hemma. Nästa barn (för det blir det, jag älskar att fått min dotter) kommer jag nog vara hemma 6 månader. Känns lagom för mig.

Sen gick min sambo hem o var hemma 7 månader och nu när min dotter är dryga året så har vi båda gått ner i arbetstid o delar på FL och jobg. Grymt bra upplägg som rekommenderas .Barn är sjukt mkt roligare när de är över ett år.

Anmäler mig till jobbet som nanny redan nu! Låt mig lulla runt på stureplan och dricka lattes och käka bullar =) (det är vad jag tjänar mina pengar på idag) caroline.r.eriksson@gmail.com

Men varför läser du sådana där böcker kära du? Följ dina egna instinkter och gör din grej istället. Blir så trött på alla sådana där böcker. Ta det lugnt bara och lyssna på dig själv. Det kommer att gå kanon! Många kramar Annica

Jag menar såklart att tiden går så fruktansvärt fort... :D

Tiden när barnen är små är så fruktansvärt kort, och väl värd att ta vara på.. Man har ju resten av livet på sig att jobba och flänga omkring..

hej!
jag håller med så som många andra skrivit, att det är helt lönlöst att planera hur man vill ha det eftersom man inte har en aning! Det är slöseri med tid att fundera på sånt, satsa istället på att njuta av ledig tid nu, ta långa härliga sovmorgnar, långa goda frukostar osv..
Jag trodde själv att jag skulle bli en cool mamma, som lätt kunde lämna från mig bebisen och åka på weekendresor med min man.. och vad hände.. jo, jag blev hönsmammornas hönsmamma.. jag kunde inte ens lämna bort min son ens en liten stund (förutom till pappan då men det räknar jag inte som att lämna bort) det första året.. jag drömde ångestdrömmar om vad som kunde hända mitt käraste lilla knytte och såg faror överallt.. hispig som fan var jag.. Nu är han 3 år, har blivit storebror och jag känner mig väl lite coolare, men långt ifrån så cool som jag trodde från början.

Helo,
Helt klart ska du hitta din egen väg. Själv började jag jobba och läsa extra kurser på universitet när mitt andra bara var 3 månader. Samtidigt som jag spelar handboll och gymmar! Kanske inte optimalt men det funkar för mig. Jag behöver min egen tid samtidigt som jag älskar att vara med min grabbar, det som gör mig lycklig speglar av sig!
Ha det bäst
//Tessy

För att bli en bra mamma skall man ju först och främst vilja ha barn, älska barn, vilket du inte gör, så varför läsa om mamma liv och tips, när du ändå hånar ditt växande foster samt bara klagar,,Ingen tvingar dig att behålla detta barn, vilket skulle göra både dig och det stackars oälskade barnet gott....Nej, jag är ej elak, jag säger bara det du själv antytt i så många kilometer långa inlägg..

Ah, det dar ar ju en trend - man "ska" vara stressad. Ju mer man har att gora - heltidsjobb, 3 barn, snyggt hus, perfekt utseende och val-gymmad kropp + fantastiskt socialt liv och involverad i skola etc. - desto mer lyckad och perfekt., bade har i England och i Sverige.
Om man sager att man inte ar speciellt stressad (som jag tex.) da later det som att man har ett trakigt liv med for lite innehall, utamningar och spanning.
Att vara stressad, eller framforallt, att saga att man ar stressad, ar en trend. "Ah jag har saaa mycket att gora!".
Kor ditt eget race - vad som passar dig och din familj och era forutsattningar bast.
Good luck!

DU gravid?! Stackars barn...

För att bli en bra mamma så bör och ska du följa dina drömmar så länge de inte handlar om något destruktivt förstås . Hur ska du annars kunna vara en stark förebild för ditt barn?

Många börjar jobba långt före barnet är 1 år och vad är det för fel med det? Liksom det är lika rätt att vara hemma med barnen tills de är 18 (om man kan och vill det)

Det som är fel det är dåligt samvete för det försvagar både föräldern och barnet.

Nej fortsätt ha kul,njut av livet och att vara förälder så ska du få se att allt blir till det bästa för både barnet dig och Bingo.

Bokkommentar:
Jag har också läst den där boken, men det var några år sedan. Tycker om att läsa om andras mammaliv, även om den inte stämmer in på mig som vill vara hemma väldigt länge med mina barn. Den där boken känns som en "media-mamma i stockholm-bok". Har du läst "Uppdrag mamma" det är en samling krönikor av bl a C Nunstedt, Martina Haag, Linda Skugge och många fler. Läs den, den är mycket bättre. Eller Ann Söderlunds och Hanna Widell bok "På smällen från A till bebis" och så klart Gudrun Abscals bok "Att föda". Dessa tre böcker är det enda man behöver läsa allt annat kan man strunta i. Lita på mig.

Äsch, strunta i alla funderingar! Ta det som det kommer! Du kan ju avsätta några månader helt utan jobb och sedan se hur du känner det? Du kommer ju vara med om en helt ny grej, och få helt nya känslor på köpet, hur ska du kunna veta NU hur du känner DÅ? Alla är olika!

Alltså. Självklart ska du/ni göra det som passar precis just er och inte lyssna på vad någon annan säger. Men, då kanske det är dumt att samtidigt vara en av dem som pekar finger åt andra och kallar dem "sinnessjuka" eller "överdrivna åt andra hållet"? Just sayin'. Låt andra göra som de vill, och håll sen tummarna för att ingen moraliserar över hur du/ni vill göra. Det verkar väl vara den allra bästa dealen?

jag kan som två barns mamma säga att tiden går väldigt fort och man får aldrig igen den, men man ska gå sin egen väg utan att bli påvärkad av samhällets sätt att se på hur en mamma ska vara. Vill man trycka bullar, sitta hemma å amma, rulla vagnen brvid datorn inne på konroret, ja vad som funkar för var och en. Man är sitt barns bästa mamma...

Min vän älskar dig och säger att du är hetare preggo än mig. Hon skickade en länk till din blogg och jag skrattar gott...you have funny bones!
Skickar ett litet album med lite annan mamma inspiration från mig till dig!

http://www.facebook.com/album.php?aid=127756&id=622101064&l=54130064d7

/Rebecca

Hej när jag var gravid i 8 månaden fick jag sparken ifrån reklambyrån jag arbetade på. Och efter ha fött så så började det klia i fingrarna. Så jag startade eget. Nu åtta år senare och tre barn senare har jag forfarande mitt egna företag kvar. Det går inte jätte bra men jag klarar mig det har faktiskt varit skönt att blanda barn och lite arbete man behöver inte köpa hela paketet man kan faktiskt göra som man sjäv vill. Jag tror inte att mina barn har lidigt över att jag har jobbat samtidigt som jag har tagit hand om dem utan jag tror att de kanske har fått en lyckligare mamma. Det som jag däremot tycker är svårt är att nu när barnen är större och jag behöver öka (få in mer uppdrag) så är det svårare. Jag har till och med sökt jobb och fått komentarer ang hur jag ska klara av ett jobb med tre barn mm.

Man vet inte alltid vad som kommer att hända efter man fött barn man kan känna olika saker och ha olika behov. Jag tycker ändå att man ska det som känns rätt för en själv. Om man själv inte mår bra hur ska man då orka få barnen att må bra?

jag tycker det är underhållande att läsa dina inlägg.
jag har själv en son på 13 mån och jag gjorde kejsarsnitt och valde att ta två tabletter på bb som gjorde så att det inte blev någon mjölk. istället har jag och min man kört med ersättning från början och det är det bästa vi gjort. min man har fått en enorm fin kontakt med sin son och vi har delat hälften hälften. körde varannan natt när vi kom hem från bb och fick en gladare familj. på bvc uppmuntrade de detta och sa att amning är överskattat i sverige och att ersättning funkar superb. vår son är en otroligt glad och frisk kille och verkar inte ha fått några men. men självklart har jag fått så många pikar och att jag tagitt en genväg,men det är oftast från bittra människor. ville bara berätta det.
kram på dig

Hej!
Jag har en son på snart 3 år. Jag har ALLTID sagt att "jag ska inga barn ha". Men så blev jag gravid. Jag mådde skit under hela graviditeten och hatade varje sekund!
Men så kom det där underbart vackra knytet ut och alla mina känslor och ståndpunkter ändrades! Det är det här livet går ut på, att bli förälder!!!

Jag ammade inte. Skulle aldrig kunna tänka mig att göra det heller. Jag pumpade ut råmjölken och gav min son det tillsammans med ersättning och inte faan har jag en son som på något sätt kunde mått bättre av bröstmjölk!

Man faller in i rollen som förälder snabbt, för de flesta iaf.

Men det är ju så klart helt och hållet upp till dig och Bingo att bestämma hur ni vill göra efter att bebisen är född! Vem i hela världen har rätt att säga åt någon hur de skall göra?
Inte blir ni bättre föräldrar för att ni gör som normen bara för att man "ska" göra så!? Nej, kör erat rejs men jag misstänker att det kommer bli liiiite annurlunda tankar sedan när du väl har ert barn i famnen på BB!

Lycka till och vet du vad? Du är jättefin med magen!

ditt bästa inlägg EVER!!! Lagom är bäst och jag är säker på att du hittar your way! Du kommer bli en jättefin mamma!

Tror inte att du kan föreställa dig nu hur det kommer att bli när barnet väl kommer det vet du nog först då men du kanske skulle ställa in dig på att ta det lite lugnare.
Om det sen är så att du vill ha nanny så gör det då det finns väl ingen annan människa som kan veta vad du känner och hur du mår bäst det kan ju bara DU
och det du mår bra av mår ju också barnet bra av.
Alla är vi ju olika och alla måste vi ju få leva på vårat eget sätt.
Lycka till och lev ditt liv på ditt sätt....

Jag har alltid jobbat heltid och älskat mitt jobb. Eftersom jag är lärare ville jag inte vara borta för lång tid från mina "barn" i skolan och planerade därför att vara hemma högst 9 månader (eftersom det var ny termin då och jag ville hinna avsluta högstadietiden med min klass). Det slutade med att jag var hemma nästan 2 år. "Barnen" i skolan sket jag fullständigt i vid det laget...

Livet som hemmafru med småbarn var bitvis jätterolig (och skön eftersom jag slapp jobba - ärligt talat) och samtidigt vansinnigt jobbig ibland. Jag har dock aldrig ångrat att vi gjorde som vi gjorde.

Numera jobbar jag halvtid och är en mycket bättre lärare (som inte är helt utarbetad) och en snällare/gladare sambo och mamma eftersom jag inte behöver stressa så förbannat hela tiden.

Så blev det för mig. Du och jag är inte särskilt lika varandra men det jag vill säga är att man inte kan veta hur man vill ha det förrän man testat.

klart du ska hitta din egen väg och skita i vad andra säger! Själv tänker jag strunta i att amma! Fast att folk talar om för mig att det ÄR LIVSVIKTIGT för bebisen!
Ha! Eller hur!?
Själv tror jag att det är viktigare för bebisen att mamman känner sig glad och lycklig. Sen om maten kommer från flaska eller bröst det skiter den i!

Hej Katrin,
jag har aldrig kommenterat förut, men kan inte låta bli att tipsa dig om en blogg som berör det här ämnet.
Sluta lyssna på den rediga Familjelivsmaffian (det är där dom hänger, dom som vet allt och gärna propagerar för mammarollen från 1800-talet)!

Nunstedt och Co. må vara extrema åt ena hållet. På NetWorkingbloggen skriver ett gäng kvinnor om en modern mammaroll där det finns balans mellan karriär, familjeliv och sig själv.

Ha en bra dag!

Jaaaa! Hitta din egen vag och folj den, sedan mst man ju alltid vara beredd pa att vara lite flexibel med vad det an ma vara. Men lat dig inte paverkas av all 'mamma propaganda' och av folks asikter (som enligt min mening tenderar att vara ganska stereotypt gallande konsroller och forvantningar pa framst mammam, grrr)!! Det a ju som med alla anda val i livet, man mst hitta sin egen vardegrund och utga fran den. Det ar inte sjalviskt pa ngt satt utan tvartom insiktsfullt och starkt. Varre ar det att lata sig paverkas och sedan ga runt med angest. Sta pa dig Katrin!!

Jag tror att det bästa är att varje blivande förstagångsmamma tar det lite easy med att säga INNAN hon fått hur det ska bli. Självklart kan man planera och känna efter hur det kommer att vara, men det är svårt att föreställa sig. Jag skulle bli en ascool morsa som var sådär härligt avslappnad och inte skulle jag ha nån bedövning när jag födde henne heller... TROLIGT. Jag skrek efter all bedövning jag kunde få och var spänd som faaan första halvåret av dotterns liv. Blev inte som jag tänkt mig direkt, men hey, alla är olika, gör va fan ni vill allihopa, bara det känns rätt i hjärta och hjärna(om ni har nån vill säga).

Jag tycker att du och ni ska göra det som känns/ funkar bäst för er, helt enkelt. =) Men med facit i hand efter fyra barn så vill jag iaf häva ur mig en klyscha, tiden med barnen kan man aldrig ta igen, det första åren går svinsnabbt och så vidare. Men gör det som känns bäst för dig, du har ju valfrihet i alla fall. Jobba lite lagom och var bullmamma lite lagom, då mår nog alla bäst

Jag tänkte precis som du när jag var gravid och under mammaledigheten. Kunde inte njuta utan ville bara tillbaka till jobbet för att inte "missa" något. Det är enligt min mening helt åt skogen att man tänker så eftersom det inte händer SÅ mycket på ett arbete under ett år (iaf inte mitt). Jag har istället insett att jag missade det viktigaste; att försöka njuta av att vara hemma med min dotter, den tiden kommer aldrig åter. I efterhand ångrar jag verkligen att jag inte tog till vara på tiden på ett bättre sätt, även om vissa stunder är förjävliga och skitjobbiga. Självklart ska du hitta din egen väg vad gäller föräldraledighet och din kommande roll som mamma. Jag tror faktiskt att du med tiden kommer omvärdera ett och annat när barnet väl är här ;-)

Jag tror att du snarare måste inse att du är precis som alla andra och inte alls superegen eller annorlunda eller hjärntvättad... du är som folk är mest, även om du helst inte vill erkänna det. Sluta tjata nu.

Jag följer verkligen din blogg med enormt intresse!
Gillar din stil med att du kör raka rör!

Grattis till er om den lilla.
Mvh http://talkagossip.blogg.se

Du ÄR inte helt värdelös och Dum i huvet, Katrin!!!

Katrin...detta är ett viktigt meddelande för dig och alla andra som läser din blogg. Jag läste din blogg för ett år sedan, men kände senaste ett behov att skriva ett inlägg.
Likt vi vet, är du av judisk ursprung (formellt polskt). Men det ändrar inte fakta att du är en liten pengagalen brutta utan någon som helst självinstinkt. Något som du tycker är kul. Det är förvisso helt ok. Men du ser och är billig ut. Jag är själv av polskt ursprung och det är mig mycket ledsamt att du uttalar dig som polska. Polskor, framförallt från Warszawa (som du försöker påstå att din familj kommer ifrån) är av avsevärt högre klass än vad du kan drömma om. Vänligen se dig själv som en utvandrare, med den blandad och ganska konstig tillvaro där du är SVENSKA med stora komplex. Att du är gravid kan anse positivt, men vänligen se inte henne/honom som polack.

Pozdrowienia z Warszawy. (Hälsningar från Warszawa)

Ett tips om hur man delvis kan undvika en förlossningsdepression är att ladda med vitamin B-12 för när man inandas lustgas så kan depåerna med B-12 minska i kroppen (kännt sen gammalt) det man kanske inte tänker på är att man kan blir oerhört deppig av just B-12 brist! Kör på med B-12 efter förlossning, fråga efter B-12 (Behepan) på apoteket det säljs receptfritt men det står inte framme apoteket skall skita i varför man köper. Det är helt ofarligt man kissar ut överskottet.
Sedan kan man titta på sin graviditet och sin tid som spädbarnsförälder som försvinnande kort tid i ens liv. Det är så få år som barnet är litet och när man tittar i backspegens så ångrar man inte att man inte arbetade mer utan man ser tillbaka på den tiden som alldeles för kort. Barn blir stora fort och bekymren är små med små barn!
Kom ihåg att sånt man tycker är skitjobbigt i början skrattar man åt efter ett tag man blir mer och mer van vid att allt i alla fall inte blir som man hör av andra och tror sig veta. Go with the flow!

Självklart ska du göra din grej av det.Livet går ut på det.Lyssna efter vad du mår bra av.Ingren kan komma och säga att så här måste du vara när du väntar barn eller så ska du vara som mamma.Att vänta och att föda barn för första gången är precis som allt annat som man inte har varit med om tidigare.Man kan känna sg lite osäker och tittar på dom andra och tror att det är så man ska bete sig. Men litar man bara på sin känsla och går på den så ordnar det sig.
Bara du vet vad du mår bra av.

Vill du bli spådd i tarot?? kontakta mig gärna..

Sorry gumman för jag använder dig som annons.. e lite trött just nu o oförskämd

Hej Katrin!
Detta gör de flesta som väntar barn:
- flyttar eller renoverar
- satsar på karriären, mannen också

"Har du köpt "handbok för gravida ännu?" finns i pocketform, önska dig den av Bingo i julklapp.

Hej Katrin.... "ARGA SNACKAREN" Jag vill at du kallas för Glada SNACKAREN i THE VOICE det kan du hälsa Paul, Jacob och Josefin

Jag är 23år och jag har 2 barn nu Min dotter är 3 och min son är 1½...
Jag håller med alla andra som skriver här inne på din blogg.
Du skall inte lyssna på folk "Människor" eller vad man skall kalla dom.
Mitt råd är att vänta helt tills du har din bebis ute och se / anpassa dig efter hur du känner då!!!!

Alla är så pass olika att man inte skall lyssna på när folk pratar förlossning deras liv som mamma/pappa.

Jag har bara ett råd och det är försök att inte tänka på din förlossning så mycket för du kan tänka på hur det KANSKE blir och det blir på ett helt annat sätt risken finns då att du kan komma in i en förlossningsdeprission.

Jag vill önska dig ett stort grattis till din graviditet och även lycka till med allt nu...

Många kramar en trogen tittar på Vakna Med The Voice så jag tittar varje gång du är där..

M.V.H Lina från MALMÖ

Det är svårt att planera hur man kommer känna och tycka längre fram. Ta det som det kommer när bebisen kommit.
Jag var 18 år när jag fick min son, under sommarlovet mellan 2:an och 3:an på gymnasiet. Jag valde att börja plugga nästan heltid när min son var 2 månader. Pappan gcik också i skolan så min mamma hade sonen fram tills någon av oss kom hem från skolan.
Jag ångrar inte att jag fortsatte studierna så tidigt. Efter studenten var jag mammaledig i 9 månader och jag höll på att bli skogstokig! Jag ville ut i arbetslivet.

Som sagt, jag tycker att Nunstedt är ett pucko och skulle väl inte tro på något hon skrev överhuvudtaget. Om man inte är beredd att offra minsta lilla för att man skaffar barn tycker jag att man ska skita i det. Sedan finns det ingen som vet i förväg hur det blir när barnet väl kommer. Det enda man kan veta säkert är att man inte kan veta säkert. Dels tycker jag att man ska försöka hitta något som passar en själv, oavsett vad andra säger. Vill man jobba och ha en nanny efter ett par månader så får man väl göra det (fast jag har sett flera misslyckade resultat av olika nannies uppfostran) och om man vill vara hemma i ett år eller två så får man väl det. Lyllos de som kan jobba lite på frilans och mjukstarta, men kan man inte det är det inte fel det heller.
Mitt råd till dig är att strunta i vad andra säger att du ska. Se till att du och Bingo hittar något som passar ER.

Vet du, det blir som det blir ju jag tänkte var hemma och vara MAMMA, men lessnade grymt..var urtårkgt älskar mina barn, men sandlåda och latte e inte min grej, var hemma i 3 månader sen var pappan hemma, funkade utmärkt, och det finns underbara Nannys därute.

Du gör det som är bäst ör er, man ska aldrig falla för propaganda!

Håller med de andra att du ska gå din egna "gyllene väg". Jag började jobba halvtid när min pojk' var 4 månader - jag var så otroligt uttråkad av att sitta hemma, amma och byta blöjor och var avundsjuk - ja, AVUNDSJUK på min man som "fick" gå till sitt jobb (han fattade förstås ingenting). Att kunna jobba så smått var därför en sorts befrielse för mig, fastän jag nog inte hade gjort det om det var ett heltidsjobb. Jag hade en nanny och det fungerade utmärkt.

Katrin!
Ta det från av alla oss "som vet":
Det enda man vet är att man har INTE EN ANING...
Jag hade tänkt mig att jag skull3 börja jobba deltid hyfsat tidigt efter förlossningen & att jag skulle fortsätta med mina aktiviteter- "det är väl bara att pumpa ur & gå..."
Men när jag väl satt där med mitt lilla knyte så kändes det inte så viktigt...
Jag har även haft vänner som tänkte sig bli Supermamman, baka, pyssla, amma hela kittet, men det funkade inte alls.
Mitt råd är: Planera inte hur ditt liv ska bli, utan se hur det går!
Lycka till !!!

Katrin gå din egen gyllene väg, bara du vet vad som fungerar bäst för dig och din familj. Vad alla dessa "proffsmorsor" glömmer bort är att barn har man hela livet inte bara under småbarns åren, relation tar sig bara olika uttryck. Idag när mina barn är vuxna, 20 & 21 år kan jag konstatera att inte en själv bryr sig huruvida jag jobbade hel- eller deltid för för många år sedan. speciellt inte mina ungar. Fast sandlådemaffian klallade mig "karriärkvinnan" för att jag pluggade på kvällarna och började jobba när min dotter var 7 mån när min man ville vara pappaledig.´ Men för oss fungerad livet . Vi hade tid både för varandra och enskilt.

Idag har vi en levande och roliga relation som grundar sig på att vi gillar varandra som individer såväl som familj. Vi är mycket stolt och glad över våra barn och hur de tar sig an livet. Din egen mamma verkar ju vara en bra förebild både som mamma och yrkeskvinna, så strunta i alla åsikter och stå på dig. Du kommer att vara den bästa mamman som ditt barn kan ha.

Snacka om att dom missar rätt fantastiska händelser med sina barn för att de måste vara "överallt". Man kan väl leva vidare än då, inte bli värre när ungen kommit ut.
Jag håller helt med dig i att alla vill inte bli bullmamma. Men när jag läste denna bok tyckte jag nästan synd om dem. Ibland undrade jag varför dom skaffat barn, för att normen säger det eller för att dom själva vill....

Bra tänkt, och kul att höra det från dig av alla..Kvinnorna i den boken ser inte jag som starka eller så.. de verkar bara helt ärligt som om de Endast skaffat barn för att man "måste" vid en viss ålder.. Såå patetiskt och tyvärr vanligt.. Din nya bild ovan är Inte fin alltså! Du blev jätteful i ansiktet! Kroppen tycker jag var fin men du ser fan gammal ut.. Som en översminkad polsk hora..
Bingo e fan inte bra på det han gör asså..

Helt klart att du ska hitta det du själv känner för, det kommer du göra också, jag var hemma ca 8 månader, jobbar nu i 3½ för att sedan vara hemma ca 5 månader till innan hon börjar på dagis, och jag längtade tillbaka till jobbet innan jag började och nu ser jag fram i mot att få vara mammaledig igen på ett helt annat sett för jag har märkt hur mkt man missar av att jobba heltid. Tiden går ju så fort. (Som alla säger) Men vare sig man är hemma 4 månader eller flera år så får man inte glömma att ta till vara på tiden för den kommer ju aldrig igen!

Man måste nog veta vad man vill med barn! Statussymbol eller vad??? Att stressa ihjäl sig själv o familjen är väl inget att rekomendera! Att bara vara och göra vad som faller sig in är mer min filosofi. Barn är inget hinder, det blir det bara om man gör det till det! Jag var ensamstående när min var liten men känner inte att jag försakat något!!!! Jag såg det inte som ett hinder! Kram

jag diggar din far!

jag diggar din far!

jag diggar din far!

I love this kid!

Vilken underbar bild!

Farligt söt unge!

Går din farsa på fransk a-kassa. För det är väl bara på sommarn som han hyr ut solstolar vid något slags badanläggning?

nej men gud så söt! Grattis leo!

//Frida ( www.shooooo.blogg.se )

I love this kid!

Vilken underbar bild!

Farligt söt unge!

Går din farsa på fransk a-kassa. För det är väl bara på sommarn som han hyr ut solstolar vid något slags badanläggning?

nej men gud så söt! Grattis leo!

//Frida ( www.shooooo.blogg.se )

I love this kid!

Vilken underbar bild!

Farligt söt unge!

Går din farsa på fransk a-kassa. För det är väl bara på sommarn som han hyr ut solstolar vid något slags badanläggning?

nej men gud så söt! Grattis leo!

//Frida ( www.shooooo.blogg.se )

Fan jag är så avensjuk på er som har så mycket pengar och är så smarta.

Ps akta er för kannebalerna.

HAHAHAHAAA vilket skitsnack om Flygpoolen.. snacka om köpt inlägg.. Dom är ju sämst och dyrast av alla!!

Öhh.. är inte Holland också med i EU?

Lycka till alla svenskar som nu vill flyga till ön utan pass - tack vare denna information från Katrin. Flygplatsen ligger på holländska sidan, St. Maarten.

Hej katrin.
Du skriver så intressant och kan så mycket.
vet du när Holland kommer att bli med i EU? Finns det planer för Pålen också?
När blev St Martin självständigt fast det tillhör Frankrike som kanske bara har gått med på självstyre för St Martin som nog kanske vill ha självständighet?
Du skriver att det finns svarta kannibaler i vissa hålor. Måste man vara rädd för dom?

Tar inte pengarna slut snart!? Ni lever ju sånt lyxliv.... Dubai, Karibien.......svindyra hotell osv..... Eller är ni sponsrade?

du säger det som om inte holland är med i eu... men det är de båd kära du

Hej Katrin! Tack för informationen, då vet jag...

Tack för intressant fakta Men du svarade inte på min fråga om hur lång tid flygningen tog, samt om det var mellanlandning/byte (vart osv). Roligt att du uppdaterar så mycket på resan!

@ .M. - Det här är för de som frågar. Det borde du fatta? Men du kunde inte låta bli att kommentera? Får det dig att känna dig bättre, ja men varsågod. Boost your ego. IDIOT!

Intresseklubben antecknar för fullt!